Kategori Nocturum NY
Konsumtionsakten förutsätter exponering

Konsumtionsakten förutsätter exponering

Spontanöl eller kalenderöl? Det är en fråga jag funderat på de senaste dagarna.

Spontanölen uppkommer när man stöter ihop med en gammal lumparpolare och har tid att slinka in för en pilsner, just som våren visat sig benägen att lämna över till sommaren, och ett antal lönnfeta gubbar tar på sig jeansjackan för att leka yngre – och tror att detta bäst markeras med en utomhussejdel malt.

Spontanölen uppkommer också när tåget till Göteborg blir lite försenat och en Guinness på centralens pub plötsligt dyker upp som en hägring.

Kalenderölen däremot är planerad. Inskriven i almanackan sedan flera veckor tillbaka. Eller finns med som en tradition vid en viss tidpunkt. Som den regelbundna fredagsölen på Saluhallen. Lite spontan, men ändå förväntad.

Hur mycket av vårt drickande är planerat? Hur mycket är spontandrickande? Vet vi det?

Kanske kan man använda annan konsumtionsfakta, som bland annat visar att vi inte alltid har full rationalitet i våra inköp. Vi spontanköper en hel del, i själva verket är det ju poängen med varuhus, att vi ska låta oss inledas i frestelse.

Det är exponeringen som är konsumismens grundbult.

Det som skiljer konsumism från vanliga inköp är att inköpet baseras på planering och nödvändighet, medan konsumtion också är en kittling av fantasin, ett inköp också av en upplevelse, en prövning av sådant vi inte visste att vi behövde.

Typ.

Och vi kan ju betänka att en första förutsättningen för spontanölen är att det finns en tillgång. Min erfarenhet sedan 40 år tillbaka är att om det finns tillgång driver det också fram efterfrågan. Existensen av ölflaskor i kylen ökar sannolikheten att de blir druckna. Det råder föga tvivel om att ett öltomt kylskåp minskar sannlikheten för att det just i det hushållet kommer att drickas en pilsner.

Det där kanske man inte behöver vara filosofie doktor i statsvetenskap för att räkna ut.

Frågan är då om vi bör föredra en ordning där det sker fler kalenderpilsner än spontanpilsner?

Ett sätt att minska spontandrickandet skulle kunna var att vi minskar på tillgången genom att sälja alkohol under begränsade tider och på ett fåtal platser. Och göra som vi gör, ha ett Systembolag med begränsat öppethållande.

Men då kan det bli som när Systemet på Skolgatan här hemma i Uppsala stängde. Där passerade jag ofta och slank in för att ordna en spontanflaska till kvällsmaten. Men när de försvannveckohandlar jag istället ute vid köpladefältet, och fyller upp en kartong med lite av varje. Varför det också uppstår ett litet lager hemma. Vilket alltså är liktydligt med möjlig spontantkonsumtion.

I stor skala sker förstås detta också när prissättningen här hemma i Sverige gör att människor upplever det lönsamt att hamstra utomlands. Då får vi en ordning där folk förutsätts bunkra sitt eget lager av alkohol i garaget eller i källaren. Vilket enligt ovan resonemang borde leda till att kalenderölen blir färre, spontanölen fler.

Konsekvensen av detta blir att vi får en politisk målkonflikt.

En målkonflikt innebär att hur vi än gör så blir det fel, men av olika skäl. Och politik blir då konsten att göra mer rätt än fel i det långa loppet.

NI som läst så här långt, medan jag tänker högt, tack!

Stig-Björn Ljunggren
stikkan@ljunggren.com

Senaste inläggen

Lämna en kommentar