Kategorier
Nocturum NY

Det sociala beroendet

Detta är den tredje delen i den femdelade följetongen ”Den förtryckande alkoholnormen”, som utgörs av lätt redigerade utdrag ur skriften med samma namn. Det är möjligt att läsa varje inlägg för sig, men det rekommenderas att du först läser inlägg ett och två innan du läser detta. Skriften ”Den förtryckande alkoholnormen” är producerad av Tankesmedjan Nocturum och använder opinionsdata som tagits fram av YouGov. Du kan ladda ned hela skriften här som en pdf-fil.

I föregående inlägg lyftes frågan om vad som upprätthåller alkoholkulturen. Flera olika faktorer presenteras, men ett återkommande tema är det om föreställningar kring alkoholens roll och funktion i det sociala och kulturella livet. Alkoholkulturen upprätthålls genom föreställningen om att en social aktivitet förutsätter alkoholens närvaro, och denna föreställning understöds bland annat av kommersiella intressen. Hur man förhåller sig till detta beror naturligtvis på ens eget förhållande till alkoholkulturen. Även om föreställningarna kring alkohol är djupt kodade i våra normer kan föreställningarna om alkohol för den som ställer sig skeptisk till den nuvarande alkoholkulturen verka absurd. Man tillskriver alkoholen en enorm vikt, vilket inte minst yttrar sig i en stark alkoholnorm och sociala tendenser så som alkoholhets och alkoholromantik.

För någon som har en mindre kritisk inställning till alkoholkulturen är frågan självfallet mindre kontroversiell. En person som omfamnar alkoholkulturen ser naturligtvis alkoholens effekter och funktion som positiva, kanske till och med essentiella, för sitt sociala liv. Det för oss in på en ny fråga: Hur påverkar synen på alkohol människors beteenden? I tabell 2 ser vi en regressionsanalys där vi i kolumn (a) och kolumn (b) ser sambanden mellan människors egna alkoholvanor och svaren på påståendena Alkohol är en viktig komponent för att det ska bli en trevlig tillställning samt Att inte dricka alkohol innebär eller skulle innebära negativa effekter för mitt sociala liv. Sambanden är relativt starka och statistiskt signifikanta.

Tabell 2. Tabellen visar tre bivariata regressionsanalyser för egenrapporterad alkoholkonsumtionsfrekvens som beroende variabel. Alkoholkonsumtionsfrekvens är kodat i steg från frekvent till ofrekvent. Påståendena är kodade i skalan 1-7. Den redovisade koefficienten är standardiserad (uppskattad Beta). * = statistisk signifikans på 0,05-nivån. ** = statistisk signifikans på 0,01-nivån. N = 1 002 för regression (a), N = 989 för regression (b) och N = 982 för regression (c).

Ett beteende av att konsumera alkohol oftare korrelerar alltså med en föreställningsvärld där alkoholen har en mer central social roll. Som också framgår av tabell 2 är naturligtvis inte dessa samband fullständiga. Som vi sett i det första inlägget i denna följetång är relationen mellan människors alkoholpreferenser och deras beteende fullt med motsägelser och nyanser. Dock är det tydligt att de som har en mer negativ inställning till alkoholens sociala effekt tenderar att välja en livsstil med en lägre alkoholkonsumtion än de som har en mer positiv inställning. Intuitivt är detta ganska självklart. Desto mer relevant alkohol uppfattas för att uppnå social tillfredsställelse, desto viktigare tenderar också alkoholkonsumtionen bli som socialt instrument och då bör också konsumtionen öka. Alkoholen som socialt fenomen har här ett märkbart inflytande i vilken grad människor väljer att konsumera alkohol, vilket kan ställas i relation till synen på alkohol endast som en smakförstärkare.

Det kanske mer intressanta sambandet av de två är det mellan påståendet om alkoholkonsumtion och dess inverkan på respondentens sociala liv, det vill säga kolumn (b) i tabell 2. Detta samband kan förstås på två olika sätt. Det första sättet är att förstå svaret på påståendet utifrån ett perspektiv om berusningens upplevda effekt på respondenten i sociala sammanhang. Exempelvis kan människor som svarar högt vara individer som uppskattar berusningens upplevda effekt på sin egen person. Om alkoholen försvinner, minskar eller på annat sätt hotas, minskar också respondentens möjlighet att uppnå denna önskvärda effekt. Därav finns det också ett rationellt samband mellan detta perspektiv och ens alkoholkonsumerande beteende – man dricker helt enkelt alkohol oftare för att man uppskattar dess upplevda inverkan. Troligtvis skulle en sådan respondent placera berusningseffekten som relativt central i sin syn på alkohol. Som framgår av kolumn (a) i tabell 3 finns det mycket riktigt också ett påtagligt samband för alkoholkonsumenter mellan svaren på påståendena Att inte dricka alkohol innebär eller skulle innebära negativa effekter för mitt sociala liv och En viktig del av att dricka är att bli berusad, vilket verkar styrka denna tes.

Tabell 3. Tabellen visar tre bivariata regressionsanalyser för svaren på påståendet ”Att inte dricka alkohol innebär eller skulle innebära negativa effekter för mitt sociala liv” som beroende variabel. Samtliga påståendena är kodade i skalan 1-7. Respondenter som inte konsumerar alkohol är exkluderade från urvalet. Den redovisade koefficienten är standardiserad (uppskattad Beta). ** = statistisk signifikans på 0,01-nivån. N = 881 för regression (a), N = 880 för regression (b) och N = 870 för regression (c).

Det andra sättet att förstå sambandet är att titta på alkoholens symboliska sociala effekt snarare än dess upplevda fysiologiska effekt i sig. Konsumtionen av alkohol i sociala miljöer görs inte bara för att uppnå berusning – i sådana fall skulle alla sociala sammanhang där alkohol förekommer präglas av berusning. Det stämmer naturligtvis inte. Alkohol har, bortsett från dess funktion som berusningsmedel samt dess kulinariska funktion, också en social funktion av att markera exklusivitet eller samhörighet. Att ta en öl med en vän handlar sällan (eller åtminstone uteslutande) om att bli gemensamt berusade eller att tillsammans uppleva en smaksensation. Den alkoholhaltiga drycken har i dessa fall mer av en närmast ritualistisk samhörighetsfunktion. Som tidigare beskrivits i denna skrift: att neka alkohol kan uppfattas som att neka social interaktion och att bli exkluderad eller att exkludera sig själv från en gemenskap eller ett sammanhang.

Även här uppstår ett logiskt samband mellan detta perspektiv och ens alkoholkonsumerande beteende. Om alkoholen uppfattas som nyckeln till sociala sammanhang blir det också logiskt att ha ett beteende där man konsumerar alkohol oftare. Detta kan såklart bero på en egenprojicerad föreställning av att vissa forum kräver alkoholkonsumtion. Det kan dock också bero på att man uppfattar – kanske inte så ofta direkt uttalat som subtilt förmedlat via normer och förväntningar – att andra kräver att alkohol konsumeras av dig för att få tillgång till vissa sociala forum.

Av kolumn (b) i tabell 3 kan vi också se att sambandet mellan svaren på påståendena Att inte dricka alkohol innebär eller skulle innebära negativa effekter för mitt sociala liv och Jag uppfattar att det sociala trycket att dricka alkohol i min omgivning är starkt är påtagligt bland alkoholkonsumenter. Alkoholkonsumenter som befinner sig i sociala miljöer där de uppfattar att avsteg från alkoholnormen skulle skada deras sociala liv väljer också att dricka alkohol oftare.

Mycket riktigt ser vi också i kolumn (c) i tabell 3 samband för alkoholkonsumenter mellan påståendena Att inte dricka alkohol innebär eller skulle innebära negativa effekter för mitt sociala liv och Jag vill leva ett liv helt utan alkohol. Tendensen att inte leva en alkoholfri livsstil trots att man skulle önska en sådan ökar alltså i takt med att man tillskriver alkoholen en större social nyckelroll i sitt liv. Med andra ord utgör rädslan för att bryta alkoholnormen och de sociala subventioner som kan tillkomma ett sådant normbrott en så pass kraftig påverkansfaktor att människor väljer att konsumera alkohol i konflikt mot sina faktiska preferenser. I realiteten skapas därmed ett slags socialt beroende av alkohol, i motsats till det individuella fysiska eller psykiska beroende som vi ofta tänker på när vi diskuterar alkoholberoende.

Båda dessa förklaringar verkar således ha en viss bäring. De är naturligtvis inte heller ömsesidigt uteslutande från varandra. Sammantaget kan vi alltså se att desto större vikt man lägger vid alkoholens sociala funktion, desto mer är man benägen att konsumera alkohol. På samma vis kan vi se att desto mer vikt man lägger vid alkoholens sociala funktion, desto mer central blir ens upplevelse av alkoholen som en nyckelfaktor i att ha ett tillfredsställande socialt liv. Detta gäller oavsett om man värdesätter alkoholens symboliska sociala funktion eller om man värdesätter berusningens sociala funktion. Detta sammanhang – att uppfattningen om alkoholen som ett socialt verktyg stärker ett socialt beroende av alkohol – är naturligtvis guld värt för de kommersiella aktörer som gynnas av alkoholkonsumtion och som diskuterades i det föregående inlägget. Hur förhåller sig därmed människors syn på alkoholens sociala funktion med den kraft som är tänkt att motverka dessa kommersiella aktörer – alkoholpolitiken? Denna fråga kommer vi att ställa oss i nästkommande inlägg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *