Kategorier
Nocturum NY

Ingen tid för fylla

I en kulturkrönika i dagens Göteborgs-Posten undrar Ina Lundström om vi har blivit för duktiga för att dricka oss fulla. Den pågående nykterhetstrenden bland unga, vilken Lundström också observerar i den vuxna befolkningen, kan ses som ett slags anti-eskapism. Man har inte tid för att bli full, då vi måste vara produktiva och möta våra måsten och borden. Lundström ställer sig således frågan om inte ett samhälle utan fylla och bakfylla är ett samhälle som istället fylls med större krav, mer stress och mindre förlåtelse? Är det ett samhälle fritt från eskapismens oaser?

Frågeställningen är intressant och något som Tankesmedjan Nocturum berört vid flera tillfällen på olika sätt (ex. 1, 2, 3). Dock verkar det inte finnas något statistiskt positivt samband mellan höga alkoholvanor och lycka eller ett negativt samband mellan höga alkoholvanor och psykisk ohälsa, när man kontrollerar för faktorer så som inkomst. Till min kännedom finns det inga studier som direkt tittat på sambandet mellan stress och alkoholvanor, men bilden av den framgångsrike, urbana medelklasspersonen som inte dricker alkohol för att den inte hinner är nog svår att belägga som en samhällstrend. Alkohol- och berusningsvanor är starkt korrelerade med både urbaniseringsgrad och inkomst. När det kommer till just berusning ligger den största minskningen från toppåret 2009 just bland de mindre urbana grupperna. Inte sagt att det inte finns storstadsbor som väljer en mer alkoholfri livsstil av dessa skäl, men den huvudsakliga bilden borde vara att det är den urbana medelklasspersonens antites som leder trenden.

Oavsett om folk konsumerar mindre alkohol på grund av tidsbrist eller inte kvarstår den stora frågan. Leder en mer alkoholfri värld till en mindre mängd värdefull eskapism? Naturligtvis är det svårt att ge ett tydligt svar på ett sådant mångfacetterat problem, men en intressant vinkel som Lundström missar är att människors jakt efter eskapism kan vara oberoende av våra alkoholvanor. Alkohol är inte det enda sättet att söka en respit från verkligheten, även om alkoholromantiken ofta vill få oss att tro att det är den mest verkningsfulla. Kan det vara så att den alkoholeskapism som Lundström vurmar, som givit människor en tröst eller en ursäkt, har ersatts av en annan typ av eskapism som inte bygger på substansinducerad berusning? Enligt den studie som Lundström citerar i inledningen av sin krönika tycks Jukka Törrönen (m.fl.) indikera att det kan vara en förklarande faktor, åtminstone när man tittar på tonåringar:

We propose that the cultural position of drinking may have changed among young people so that drinking has lost its unquestioned symbolic power as a cool activity and rite of passage signaling entry to adulthood. Thus, as drinking seems to be in the process of losing its status as a marker of entering adulthood, it may not any more function as a normative ‘social clock’ that pressures young people to get experiences with intoxication ‘on-time’. According to our interviewees, there is less peer pressure to drink and more room for individual choice in this matter, transforming young people’s social relationships and networks to be more heterogeneous and open to various forms of social pressure.

Även om Törrönen (m.fl.) inte säger rakt ut att en ny slags eskapism har slagit rot, öppnar denna typ av tolerans för andra aktiviteter än alkoholkonsumtion för just det. Den moderna tidseran har också de materiella och tekniska förutsättningarna för att möjliggöra en annan social kultur som bygger på en mer upplevelsebaserad typ av eskapism. Överflödet av aktiviteter och underhållning gör att fyllan helt enkelt fått kulturell konkurrens.

Vad som också är intressant i relation till detta är hur alkoholkulturen idag bärs upp. Som tidigare beskrivet är alkoholbeteende starkt korrelerat med urbanisering och inkomst. Som framgår av Tankesmedjan Nocturums kommande rapport (släpps den 21/2) deltar majoriteten av den svenska befolkningen i alkoholkulturen, men det innebär de inte att de sympatiserar med den. Det är en minoritet av framförallt resursstarka, urbana grupper som bär upp de normer och värderingar som utgör alkoholkulturen. Majoritetens genuina preferenser kring alkohol drunknar i de föreställningar och normer som manifesteras i alkoholkulturen och reproduceras av dessa resursstarka grupper.

Att vi ser en trend nu där fler och fler går mot en social kultur som mindre kretsar kring alkohol kan också vara ett tecken på att den sociala kulturen håller på att demokratiseras, där det blir mer och mer OK att avvika från denna minoritets kulturella föreställningsmonopol för hur den sociala kulturen ska se ut och fungera. Därför finns det alla anledningar att fira denna framtid.

Vill du hänge dig mer åt frågan om vem som bär upp alkoholkulturen? Kom gärna till Tankesmedjan Nocturums seminarium den 21/2.

Kategorier
Nocturum NY

Seminarium 21/2: Den Förtryckande Alkoholnormen

Var? IOGT-NTO:s lokaler vid Klara Södra Kyrkogata 20.

När? 19:00-21:00 den 21 februari 2019.

Hur? Ingen föranmälan krävs, men man får gärna kryssa i att man närvarar på seminariets Facebook-event.

Den svenska alkoholkulturen är fylld av ambivalens och motsägelser. Å ena sidan präglas den av ett vurmande för den alkoholhaltiga drycken, en romantisk bild av ruset som möjliggörare för fest och flört. Å andra sidan är de flesta medvetna om alkoholens baksida och kan i många fall ställa sig skeptiska till fylla.

I Tankesmedjan Nocturums senaste rapport visar det sig att de flesta svenskar är på många sätt kritiska till den rådande alkoholkulturen och alkoholens funktion i det sociala samspelet. Ändå finns det fortfarande en utpräglad alkoholnorm i samhället som de flesta följer. Varför ser alkoholkulturen ut som den gör, och till vilken grad är egentligen alkoholkonsumtion ett aktivt och frivilligt val?

Tankesmedjan Nocturum bjuder in till detta seminarium där vi med hjälp av lika delar opinionsdata och resonemang djupdyker i frågor om alkoholkultur, alkoholnorm och hur människor i allmänhet upplever dessa. Vi avslutar med att fundera kring hur vi kan utforma en alkoholpolitik som bättre tar hänsyn till människors syn på den rådande alkoholkulturen.

Till seminariet serveras fika och efter seminariet delas Tankesmedjan Nocturums senaste rapport ”Den Förtryckande Alkoholnormen” ut. Ingen föranmälan krävs, men man får gärna kryssa i att man närvarar på seminariets Facebook-event.

Kategorier
Nocturum NY

radiate

#parallax-bg {
background-repeat: no-repeat;
background-size: 1500px 450px;
background-color: #ffffff;
}
@media screen and (max-width: 768px) {
#masthead {
margin-bottom: 230px;
}
#parallax-bg {
background-repeat: no-repeat;
background-size: 768px 230px;
}
}
@media screen and (max-width: 600px) {
#masthead {
margin-bottom: 180px;
}
#parallax-bg {
background-repeat: no-repeat;
background-size: 768px 230px;
}
}

Kategorier
Nocturum NY

Nocturum i Almedalen: Den Förtryckande Alkoholnormen

Ungefär var sjunde alkoholkonsument i Sverige skulle vilja leva ett liv utan alkohol. Två av tre tycker inte att tillställningar blir trevligare med alkohol och två av fem önskar att fler tillställningar var helt alkoholfria. Under årets Almedalsseminarium med Tankesmedjan Nocturum frågar vi oss: Vem bär egentligen upp alkoholkulturen, och ska vi med politiska medel bryta den?

Under seminariet varas en presentation av nya opinionssiffror kring svenskars attityder om alkohol, nykterhet och politik med ett panelsamtal som utgörs av Johnny Mostacero, förbundsordförande IOGT-NTO, Karin Hagman, VD IQ och Lucas Nilsson, verksamhetsledare för Tankesmedjan Nocturum. Samtalet modereras av Nathalie Carlryd, verksamhetschef för Sveriges Blåbandsungdom samt tidigare SSNF/Nocturum.

Var: Soberian, Kilgränd 1, Visby
När: 13:00 – 13:50, den 3/7 (tisdagen)

Kategorier
Okategoriserade

Seminarium och årsmöte

TANKESMEDJAN NOCTURUMS ARBETE

Lucas Nilsson, verksamhetsledare för Sällskapets tankesmedja Noctrurum kommer och berättar om sitt arbete med att hitta nya perspektiv på alkoholfrågan. Under det senaste året har han hållit hemliga seminarier utan publik med meningsmotståndare för att få en ökad förståelse och rubba en och annan världsbild, samt vridit och vänt på föreställningar om hur en solidarisk alkoholpolitik ser ut i framtiden.

I samband med seminariet kommer Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostrans årsmöte att hållas, detta är en kallelse till årsmötet.

Vi kommer att tillhandahålla handlingarna på årsmötet och för den som önskar kan vi skicka vid förfrågan, helst genom e-post. Kontakta i så fall Zahra på
zahraousi@hotmail.com.

Tid och plats

16 april kl. 11.30–13.00. IOGT-NTO-gården, Klara Södra Kyrkogata 20. Seminariet arrangeras i samarbete med NBV Stockholms län. Kom gärna i god tid.

Anmäl dig!

Vi behöver din anmälan för att kunna ordna lunch till alla. Kontakta Andreas Ljungman,
08-671 10 88 eller 072-5048013, andreas.ljungman@nbv.se. Det går bra att lämna meddelande på telefonsvarare. Ange om du önskar vegetarisk mat. Anmäl dig senast torsdagen den 12 april.

Välkommen Zahra Ousi,

Styrelsen för Svenska sällskapet för Nykterhet och folkuppfostran.

 

Seminariet sker i samarbete med Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, NBV.

Kategorier
Nocturum NY

Den ryggradslöse nykteristen

I måndags publicerade tidskriften Accent en artikel om synen på nykterister och nykterhet. I artikeln för frilansjournalisten Martin Kreuger bland annat ett resonemang om att dagens nykterhet är ett mycket mer individualiserat fenomen än det var förr i tiden. Kreuger menar att den skötsamme medborgaren som gjorde avkall av ideologiska skäl var det självklara motivet för stora delar av 1900-talets nykterhet. Det var den anledningen som antogs när man hörde att någon valde att inte dricka. Idag antar gemene människa snarare att nykterhet handlar om individuella skäl: ett tidigare missbruk, att man inte gillar berusningskänslan eller att man helt enkelt inte tycker om smaken.

Det går naturligtvis att dividera i evigheter om varför folk var nykterister då och varför de är det nu. Är det individuella skäl eller är det ideologiska skäl? Troligtvis var och är det en kombination av båda. Få skulle nog göra avkall på alkohol om de faktiskt uppskattade berusning och alkoholkultur, och få skulle inte heller övertygat upprätthålla sin nykterhet om de inte såg att alkoholen skapade problem i samhället. För de flesta bärs nykterheten nog upp av en kombination av båda, men hur den exakta balansen mellan dessa två motiv ser ut är svårt att utröna och har säkert skiftat med tiden. (Det hela påminner en del om intern och extern nykterhet, vilket Tankesmedjan Nocturum skrivit om tidigare.)

Mellan raderna kan man utläsa en viss beundran för den tidigare nykterhetsrörelsen hos Kreuger, som målar upp bilden av den självuppoffrande samhällsomvälvaren, samtidigt som man också kan ana ett visst förakt eller besvikelse att dagens nykterister inte är lika antagonistiska och revolutionära. Hos många av dagens nykterhetskämpar är detta inte något ovanligt. Man tittar drömmande mot det förgångna, fylld med skäggiga folkbildningshelgon och inspirerande suffragettkvinnor som levde och dog för kampen.

Dagens nykterhetsrörelse kan kännas både mjäkig och kanske till och med ryggradslös i jämförelse med sekelskiftets förbudshetsande appellrörelse. Man kan dock ifrågasätta hur mycket av detta narrativ som faktiskt stämmer. Innan kvinnor började dricka samt att öl- och framförallt vinkulturen introducerades i Sverige var skillnaden mellan en alkoholkonsument och en nykterist mycket mer skarp än den är idag. Spritkulturen och berusningsdrickande var norm. Även om det var en förenkling redan då så var det enkelt att se att en människa som drack var en opålitlig suput och en människa som inte drack var redlig. Som Anna Carlstedt belyste i den tidigare nämnda artikeln var flera av den tidiga nykterhetsrörelsens förespråkare det som vi idag skulle kalla periodare. De skiftade mellan redlöst missbruk och nykterhetsagitation. Precis som deras liv kunde delas in i knivskarpa kontraster kunde också den tidens alkoholkultur delas in mellan nykterister och alkoholkonsumenter.

I en sådan kontext är det lätt att vara omvälvande och radikal eftersom det på många sätt saknades gråzoner. Det fanns rätt och det fanns fel. Som nykterist stod du för det rätta, det anständiga, det rekorderliga, den goda framtiden. Även om det på den tiden såklart också fanns så kallade måttlighetskonsumenter var alkoholkulturen, och gemene människans syn på denna, helt annorlunda. De flesta människor accepterar idag alkoholkonsumtion. De flesta dricker måttligt (om än inte utan problematik) och det finns en utbredd norm för att alkoholkonsumtion i de flesta situationer kan och ska ske i en sådan mängd att det inte leder till någon nämnvärd berusning.

När omvärlden ser ut så blir det svårt att framhäva nykterheten som det samhällsomvälvande. För hundra år sedan var det ganska självklart att du kunde hitta byns skötsamma och plikttrogna människor i nykterhetslogen, eftersom skiljelinjen mellan anständigt och oanständigt med enkelhet ofta kunde dras vid individens relation till alkohol. En av de primära, om inte den främsta, indikatorerna på en individs anständighet var ofta just relationen till alkohol. Idag, när måttlighetsnormen är mycket tydligare utbredd, är det ganska svårt att hävda att nykterheten är en god indikator på skötsamhet. Till exempel behöver en person inte vara nykterist idag för att bli benämnd som en bra förebild (även om en så kallad ”överkonsumtion” fortfarande troligtvis skulle diskvalificera personen).

Nykterheten är inte längre vattenbrytaren för det anständiga. Vad betyder det för nykterhetsrörelsen? Betyder det att en nykterist inte längre är en ideologisk samhällsförbättrare? Nej, troligtvis inte. Många kommer troligtvis fortsätta koppla sin nykterhet till ett större sammanhang och samhällsengagemang. Men monopolet på att vara de som står främst på barrikaderna för det anständiga och det goda finns inte längre, och det kommer göra att andra kommer se på nykterister och nykterhetsrörelsen som mindre relevanta för samhällsutvecklingen.

Som nykterist och nykterhetsrörelse kan man antingen försöka motverka det och vägra acceptera att man hamnat i en andrahandsroll när det kommer till att styra och leda samhällsutvecklingen. Man blickar bakåt åt en tid då man hade en annan roll och försöker, med historien som vägledare, hitta tillbaka dit. Man kan också välja att se att nykterhetsrörelsen har en annan roll och funktion att spela idag – som livsstilsrörelse snarare än som samhällsomvälvande rörelse. Likt väckelserörelsen har gått från att vara en samhällsomvälvande kraft, då statskyrkor föll och religionsfrihet infördes, till att idag vara en rörelse som finns till främst för att frälsa de individer som vilja frälsas, kan nykterhetsrörelsen bli en kraft som påverkar de många individerna i sitt livsstilsval snarare än att bära bördan för hela samhällets utformning på sina axlar.

Kategorier
Nocturum NY

Alkohol och psykisk ohälsa bland unga

Det är klart och tydligt belagt att alkoholens fysiska effekters inverkan på människors psykiska hälsa är destruktiv. Alkohol skapar ångest, oro, sömnbesvär, skuldkänslor och andra negativa psykiska effekter. Ett missbruk och/eller beroende säger också sig självt vara extremt destruktivt för en människas välmående. Sambanden mellan sådana saker så som hög alkoholkonsumtion och psykisk ohälsa eller mellan tidig alkoholdebut och social problematik är tydliga.

Ur det perspektivet är det naturligtvis positivt att alkoholkonsumtionen för unga har minskat drastiskt under de senaste 15 åren. Samtidigt ser vi att den psykiska ohälsan bland unga ökar. Det är naturligtvis en grov förenkling att påstå att det skulle finnas ett kausalitetssamband mellan dessa två fenomen. Psykisk ohälsa är en komplex fråga där alkoholkonsumtion endast utgör en komponent bland många. Men skulle det kunna vara så att en minskad alkoholkonsumtion har bidragit till en ökad psykisk ohälsa?

Även om fylla endast är en social konstruktion som skapas kring normer och attityder till alkohol och berusning ger alkohol människor ett antal sociala fördelar. Först och främst ger alkohol människor en arena för utåtagerande beteende. Sammanhang där alkoholkonsumtion förekommer skapar situationer där normer luckras upp. Alkoholen ger en ”ursäkt” för folk att dansa, flirta, öppna upp sig eller bete sig aggressivt.

Ibland resoneras det på så vis att människor behöver ”ventiler” för att må bra. Vi måste avreagera våra frustrationer och vår stress på något sätt. Ur detta perspektiv kan alkohol och fylla, genom att ge en arena för utåtagerande beteende, faktiskt leda till att människor avreagerar sig mer och oftare än de annars hade gjort. Kan en minskande alkoholkonsumtion således göra att dagens ungdomar saknar ventiler för att hantera sina känslor och frustrationer?

Alkohol är också tätt sammankopplat med arenor för umgänge. Att ”ta en öl” och dricka tillsammans uppfattas som en aktivitet i sig. För många ungdomar är att ”festa” synonymt med att ”supa”. Det är ofta drickandet som aktivitet som legitimerar sammankomsten. När många sociala relationer bygger på att det krävs en aktivitet för att umgänget ska kännas meningsfullt eller bli av överhuvudtaget är alkoholkonsumtion ofta en enkel lösning.

Har ungdomar ersatt dessa sociala arenor med något annat? Många pekar på den digitala världen, sociala medier och datorspel som nya, nyktra sociala arenor, men kan de uppfylla samma sociala behov vad kommer till gemenskap och social trygghet? Eller har ungdomar idag färre sociala arenor, som konsekvens av att de dricker mindre?

Frågorna är komplexa och i dagsläget vet vi inte exakt vad som händer. Det är uppenbart att den sociala kultur som finns bland ungdomar har genomgått någon form av revolution. Till stora delar är det naturligtvis positivt att unga väljer att dricka mindre. Om baksidan av detta innebär att unga idag känner ett större tryck som konsekvens av att de får färre känslomässiga ventiler eller arenor att umgås i ställer det krav på samhället. Krav som politiken idag kanske inte uppfattar eller har identifierat. Fler nyktra mötesplatser – offentliga såväl som privata och ideella – kan således te sig vara en viktig faktor i att lösa den stora frågan om ungas ökande psykiska ohälsa.

Kategorier
Nocturum NY

Alkoholpolitiken – en försvarare av medelkonsumenten?

Totalkonsumtionsmodellen är en kollektivistisk modell vars primära politiska konsekvens är att den totala konsumtionen av alkohol bör minskas i samhället. Modellen lägger egentligen ingen vikt vid vems konsumtion som ska minskas. Det kan handla om att få högkonsumenter att bli medelkonsumenter eller medelkonsumenter att bli lågkonsumenter. Modellen utgår från att konsumtionen ska minska, inte försvinna. Således befästs också alkoholnormen och alkoholkulturen i själva modellen. Alkoholkonsumtion är en oundviklighet som ska minimeras snarare än motverkas.

För någon som lever i Sverige 2017 kanske detta känns som en självklarhet. Den stora majoriteten av det svenska folket konsumerar alkohol. Politiken är utformad för att hantera att fyra glas inte blir sex eller att sex glas inte blir åtta. Åtgärder så som alkoholmonopol, serveringstillstånd och alkoholskatter har detta som syfte. Väldigt lite alkoholpolitik handlar om att motverka konsumtionen i sig, med det förebyggande arbetet riktat mot ungdomar som egentligt enda undantag.

Det har dock inte alltid varit så. I början av 1900-talet hette till och med politikområdet inte alkoholpolitik utan nykterhetspolitik. Det vittnar om en annan utgångspunkt i den politiska agendan. Förvisso var andelen alkoholkonsumenter mycket lägre då än den är idag. Av den anledningen kan en sådan utgångspunkt te sig orealistisk och verklighetsfrånvänd idag.

I grund och botten är det dock en mycket mer konstruktiv utgångspunkt, sett utifrån att faktiskt lösa grundproblematiken. Vi vet att så länge det finns alkoholkonsumtion kommer det att finnas alkoholproblem. Även om vi köper den otroligt förenklade och felaktiga premissen av att människor kan delas in i ”normalkonsumenter” och ”överkonsumenter”, kommer det finnas ”överkonsumtion” så länge det finns konsumtion överhuvudtaget.

En parallell kan med lätthet dras till den feministiska rörelsen. I den feministiska debatten, inte minst i samband med #metoo, lyfts ofta problem kring normerande beteenden upp. En kommentar, ett opassande skämt eller nyttjande av härskartekniker som de flesta män ibland gör sig skyldiga till leder inte i sig till sexuellt våld. I volym legitimerar det dock ett förhållningssätt mellan män och kvinnor som är skevt, och som män kan utnyttja. Män våldtar kvinnor för att utöva den makt de ser sig ha över kvinnor och deras kroppar. Denna skeva bild på vad man som man har rätt till kommer inte av sig själv – den grundar sig i en kollektiv föreställning som upprätthålls av en mer ”vardaglig” sexism.

På så sätt går det att säga att sexuellt våld såklart inte begås av alla män, men de flesta män bidrar indirekt till att legitimera den. Ett enskilt sexistiskt ”skämt” är inte harmlöst, då det får aggregerade konsekvenser. Den feministiska rörelsen har kommit ganska långt genom att etablera denna diskurs, så att även ”vardaglig” eller ”harmlös” sexism inte ses som accepterat längre. Som man med feministiska sympatier kan en skriva under på premissen att ”jag utgör en del av problemet” oavsett om man begått vad som tolkas som ett kraftigt övergrepp eller ej.

Få resonerar dock så kring sin egen alkoholkonsumtion, fastän liknelser är ganska lätta att göra. Som ”medelkonsument” bidrar du till att legitimera alkoholkulturen och därmed problem orsakade av alkohol, på exakt samma sätt som du som man bidrar till patriarkala strukturer och sexuellt våld genom att använda härskartekniker eller så kallade ”harmlösa skämt”. Men i en alkoholkonsuments ögon är det alltid någon annan som är problemet. Att jag väljer att dricka alkohol är mitt val och påverkar inte ett större sammanhang.

Tesen att välja att dricka alkohol inte skulle påverka andras konsumtion är dock inte sant, och det vet vi. Men nykterhetsrörelsen bidrar på sätt och vis också till den bilden genom att utgå från totalkonsumtionsmodellen. Det politiska målet är att minska alkoholkonsumtionen, inte stoppa den. Detta politiska projekt får också konsekvenser för alkoholkulturen och alkoholnormen.

Kategorier
Nocturum NY

Seminarieinbjudan: Postmonopolism – en alkoholpolitik utan ett alkoholmonopol

Hur skulle Sveriges alkoholpolitik se ut utan ett alkoholmonopol? Vilka alternativ har vi? Kan vi hitta andra modeller än en som bygger på alkoholmonopolet? Dessa frågor och några till ställer vi oss den 18:e januari under temat Postmonopolism – en alkoholpolitik utan ett alkoholmonopol.

Tankesmedjan Nocturum bjuder in till ett samtal där vi vrider och vänder på vad som är möjligt i dagens och framtidens alkoholpolitik. Seminariet inleds med en lättare middag för att sedan gå över till en föreläsning av Lucas Nilsson, verksamhetsledare för Tankesmedjan Nocturum.

Seminariet avslutas med ett panelsamtal där Lucas Nilsson, Linda Engström (tidigare kommunikations- och påverkanschef, nu ansvarig för strategisk utveckling på IOGT-NTO) och Thea Andersson (författare för Timbrorapporten ”Ofullständiga Rättigheter” och tidigare förbundssekreterare för Liberala Ungdomsförbundet) medverkar.

Seminariet är den 18:e januari på Klara Södra Kyrkogata 20 och inleds 18:00, med slut ca 20:00. Seminariet inklusive lättare middag är gratis. För att få middag krävs anmälan till info@nocturum.se. Anmäl eventuell allergi/kostval.

Kategorier
Nocturum NY

Intern och extern nykterhet

Det finns många skäl till att inte dricka alkohol. Vissa avstår av religiösa skäl, andra av politiska skäl. För några är hälsoaspekten avgörande. För andra är risken för beroende och missbruk en dominerande orsak, och avhållsamheten kan bero antingen för att undvika ett eget missbruk eller som en solidaritetshandling för att stävja andras missbruk.

För många nykterister är dock själva essensen av nykterheten friheten från berusning. Här måste vi dock ställa oss frågan vilken frihet det är som gäller. Är det friheten från berusning som socialt fenomen eller friheten från egen berusning?

Att man vända sig emot berusning som socialt fenomen innebär i grund och botten att man ställer sig kritisk till alkoholkulturen och det beteende som associeras med konsumtion av alkohol. Man vänder sig mot ett beteende som finns hos andra personer och väljer att ta avstånd från det beteendet genom att inte delta i det som initierar beteendet: drickandet. Detta är ett ställningstagande som vilar på externa faktorer.

Alternativet är att man är kritisk till egen berusning. Det kan handla om att man inte känner sig bekväm med att förlora kontrollen eller att man uppfattar att berusning är att vara osann mot sig själv. Den gamla dängan att det är bättre att vara ”hög på livet” snarare än på droger är en manifestation av denna attityd – den sanna lyckan kommer inifrån en själv snarare än från en yttre, och i detta perspektiv mindre autentisk, kraft. Detta är ett ställningstagande som vilar på inre faktorer och grundar sig främst hos ens egen inställning till ens egen individ.

Detta är två väldigt olika perspektiv som resulterar i vitt skilda ingångsvärden vad gäller ett nyktert ställningstagande. Om detta ställningstagande också kanaliseras i ett nyktert engagemang där man försöker sprida nykterhet till andra får det väldigt olika uttryck.

  • Nykteristen som utgår från ett externt perspektiv kommer vilja angripa alkoholkulturen i sig. Den kommer kritisera andras beteenden och försöka bygga upp alternativa umgängesformer och -forum. I grund och botten har denna nykterist en negativ utgångspunkt i sitt engagemang, där det handlar om att skydda, minimera, hindra eller begränsa alkoholkulturen och andras berusning.
  • Nykteristen som utgår från ett internt perspektiv kommer istället vilja främja en välvillig inställning till nykterhet. Denna person kommer troligtvis inte uppskatta många av de delar som associeras med alkoholkulturen (ingen vettigt funtad människa tycker om alkoholrelaterat våld), men problemet är då enskilda beteenden som legitimeras av alkoholnormen snarare än den kultur som uppstår vid berusning i sig. Denna person har en positiv utgångspunkt i sitt engagemang, som handlar om att sprida nykterhet som en väg till någon form av självförverkligande.

Inom de flesta nykterister finns nog båda perspektiv med i bilden, men det ena eller det andra väger troligtvis tyngre. Frågan är på vilket sätt som de manifesteras inom nykterhetsorganisationernas verksamhet och externa kommunikation. Onekligen är diskussionen om att ”imitera eller krossa alkoholkulturen” ett symptom på att båda ryms inom nykterhetsrörelsen. Men vilken typ av nykterhet är egentligen mest effektiv i att påverka omgivningen i en mer nykter riktning?