Kategorier
Nocturum NY

Alkohol och psykisk ohälsa bland unga

Det är klart och tydligt belagt att alkoholens fysiska effekters inverkan på människors psykiska hälsa är destruktiv. Alkohol skapar ångest, oro, sömnbesvär, skuldkänslor och andra negativa psykiska effekter. Ett missbruk och/eller beroende säger också sig självt vara extremt destruktivt för en människas välmående. Sambanden mellan sådana saker så som hög alkoholkonsumtion och psykisk ohälsa eller mellan tidig alkoholdebut och social problematik är tydliga.

Ur det perspektivet är det naturligtvis positivt att alkoholkonsumtionen för unga har minskat drastiskt under de senaste 15 åren. Samtidigt ser vi att den psykiska ohälsan bland unga ökar. Det är naturligtvis en grov förenkling att påstå att det skulle finnas ett kausalitetssamband mellan dessa två fenomen. Psykisk ohälsa är en komplex fråga där alkoholkonsumtion endast utgör en komponent bland många. Men skulle det kunna vara så att en minskad alkoholkonsumtion har bidragit till en ökad psykisk ohälsa?

Även om fylla endast är en social konstruktion som skapas kring normer och attityder till alkohol och berusning ger alkohol människor ett antal sociala fördelar. Först och främst ger alkohol människor en arena för utåtagerande beteende. Sammanhang där alkoholkonsumtion förekommer skapar situationer där normer luckras upp. Alkoholen ger en ”ursäkt” för folk att dansa, flirta, öppna upp sig eller bete sig aggressivt.

Ibland resoneras det på så vis att människor behöver ”ventiler” för att må bra. Vi måste avreagera våra frustrationer och vår stress på något sätt. Ur detta perspektiv kan alkohol och fylla, genom att ge en arena för utåtagerande beteende, faktiskt leda till att människor avreagerar sig mer och oftare än de annars hade gjort. Kan en minskande alkoholkonsumtion således göra att dagens ungdomar saknar ventiler för att hantera sina känslor och frustrationer?

Alkohol är också tätt sammankopplat med arenor för umgänge. Att ”ta en öl” och dricka tillsammans uppfattas som en aktivitet i sig. För många ungdomar är att ”festa” synonymt med att ”supa”. Det är ofta drickandet som aktivitet som legitimerar sammankomsten. När många sociala relationer bygger på att det krävs en aktivitet för att umgänget ska kännas meningsfullt eller bli av överhuvudtaget är alkoholkonsumtion ofta en enkel lösning.

Har ungdomar ersatt dessa sociala arenor med något annat? Många pekar på den digitala världen, sociala medier och datorspel som nya, nyktra sociala arenor, men kan de uppfylla samma sociala behov vad kommer till gemenskap och social trygghet? Eller har ungdomar idag färre sociala arenor, som konsekvens av att de dricker mindre?

Frågorna är komplexa och i dagsläget vet vi inte exakt vad som händer. Det är uppenbart att den sociala kultur som finns bland ungdomar har genomgått någon form av revolution. Till stora delar är det naturligtvis positivt att unga väljer att dricka mindre. Om baksidan av detta innebär att unga idag känner ett större tryck som konsekvens av att de får färre känslomässiga ventiler eller arenor att umgås i ställer det krav på samhället. Krav som politiken idag kanske inte uppfattar eller har identifierat. Fler nyktra mötesplatser – offentliga såväl som privata och ideella – kan således te sig vara en viktig faktor i att lösa den stora frågan om ungas ökande psykiska ohälsa.

Kategorier
Nocturum NY

Alkoholpolitiken – en försvarare av medelkonsumenten?

Totalkonsumtionsmodellen är en kollektivistisk modell vars primära politiska konsekvens är att den totala konsumtionen av alkohol bör minskas i samhället. Modellen lägger egentligen ingen vikt vid vems konsumtion som ska minskas. Det kan handla om att få högkonsumenter att bli medelkonsumenter eller medelkonsumenter att bli lågkonsumenter. Modellen utgår från att konsumtionen ska minska, inte försvinna. Således befästs också alkoholnormen och alkoholkulturen i själva modellen. Alkoholkonsumtion är en oundviklighet som ska minimeras snarare än motverkas.

För någon som lever i Sverige 2017 kanske detta känns som en självklarhet. Den stora majoriteten av det svenska folket konsumerar alkohol. Politiken är utformad för att hantera att fyra glas inte blir sex eller att sex glas inte blir åtta. Åtgärder så som alkoholmonopol, serveringstillstånd och alkoholskatter har detta som syfte. Väldigt lite alkoholpolitik handlar om att motverka konsumtionen i sig, med det förebyggande arbetet riktat mot ungdomar som egentligt enda undantag.

Det har dock inte alltid varit så. I början av 1900-talet hette till och med politikområdet inte alkoholpolitik utan nykterhetspolitik. Det vittnar om en annan utgångspunkt i den politiska agendan. Förvisso var andelen alkoholkonsumenter mycket lägre då än den är idag. Av den anledningen kan en sådan utgångspunkt te sig orealistisk och verklighetsfrånvänd idag.

I grund och botten är det dock en mycket mer konstruktiv utgångspunkt, sett utifrån att faktiskt lösa grundproblematiken. Vi vet att så länge det finns alkoholkonsumtion kommer det att finnas alkoholproblem. Även om vi köper den otroligt förenklade och felaktiga premissen av att människor kan delas in i ”normalkonsumenter” och ”överkonsumenter”, kommer det finnas ”överkonsumtion” så länge det finns konsumtion överhuvudtaget.

En parallell kan med lätthet dras till den feministiska rörelsen. I den feministiska debatten, inte minst i samband med #metoo, lyfts ofta problem kring normerande beteenden upp. En kommentar, ett opassande skämt eller nyttjande av härskartekniker som de flesta män ibland gör sig skyldiga till leder inte i sig till sexuellt våld. I volym legitimerar det dock ett förhållningssätt mellan män och kvinnor som är skevt, och som män kan utnyttja. Män våldtar kvinnor för att utöva den makt de ser sig ha över kvinnor och deras kroppar. Denna skeva bild på vad man som man har rätt till kommer inte av sig själv – den grundar sig i en kollektiv föreställning som upprätthålls av en mer ”vardaglig” sexism.

På så sätt går det att säga att sexuellt våld såklart inte begås av alla män, men de flesta män bidrar indirekt till att legitimera den. Ett enskilt sexistiskt ”skämt” är inte harmlöst, då det får aggregerade konsekvenser. Den feministiska rörelsen har kommit ganska långt genom att etablera denna diskurs, så att även ”vardaglig” eller ”harmlös” sexism inte ses som accepterat längre. Som man med feministiska sympatier kan en skriva under på premissen att ”jag utgör en del av problemet” oavsett om man begått vad som tolkas som ett kraftigt övergrepp eller ej.

Få resonerar dock så kring sin egen alkoholkonsumtion, fastän liknelser är ganska lätta att göra. Som ”medelkonsument” bidrar du till att legitimera alkoholkulturen och därmed problem orsakade av alkohol, på exakt samma sätt som du som man bidrar till patriarkala strukturer och sexuellt våld genom att använda härskartekniker eller så kallade ”harmlösa skämt”. Men i en alkoholkonsuments ögon är det alltid någon annan som är problemet. Att jag väljer att dricka alkohol är mitt val och påverkar inte ett större sammanhang.

Tesen att välja att dricka alkohol inte skulle påverka andras konsumtion är dock inte sant, och det vet vi. Men nykterhetsrörelsen bidrar på sätt och vis också till den bilden genom att utgå från totalkonsumtionsmodellen. Det politiska målet är att minska alkoholkonsumtionen, inte stoppa den. Detta politiska projekt får också konsekvenser för alkoholkulturen och alkoholnormen.

Kategorier
Nocturum NY

Seminarieinbjudan: Postmonopolism – en alkoholpolitik utan ett alkoholmonopol

Hur skulle Sveriges alkoholpolitik se ut utan ett alkoholmonopol? Vilka alternativ har vi? Kan vi hitta andra modeller än en som bygger på alkoholmonopolet? Dessa frågor och några till ställer vi oss den 18:e januari under temat Postmonopolism – en alkoholpolitik utan ett alkoholmonopol.

Tankesmedjan Nocturum bjuder in till ett samtal där vi vrider och vänder på vad som är möjligt i dagens och framtidens alkoholpolitik. Seminariet inleds med en lättare middag för att sedan gå över till en föreläsning av Lucas Nilsson, verksamhetsledare för Tankesmedjan Nocturum.

Seminariet avslutas med ett panelsamtal där Lucas Nilsson, Linda Engström (tidigare kommunikations- och påverkanschef, nu ansvarig för strategisk utveckling på IOGT-NTO) och Thea Andersson (författare för Timbrorapporten ”Ofullständiga Rättigheter” och tidigare förbundssekreterare för Liberala Ungdomsförbundet) medverkar.

Seminariet är den 18:e januari på Klara Södra Kyrkogata 20 och inleds 18:00, med slut ca 20:00. Seminariet inklusive lättare middag är gratis. För att få middag krävs anmälan till info@nocturum.se. Anmäl eventuell allergi/kostval.

Kategorier
Nocturum NY

Intern och extern nykterhet

Det finns många skäl till att inte dricka alkohol. Vissa avstår av religiösa skäl, andra av politiska skäl. För några är hälsoaspekten avgörande. För andra är risken för beroende och missbruk en dominerande orsak, och avhållsamheten kan bero antingen för att undvika ett eget missbruk eller som en solidaritetshandling för att stävja andras missbruk.

För många nykterister är dock själva essensen av nykterheten friheten från berusning. Här måste vi dock ställa oss frågan vilken frihet det är som gäller. Är det friheten från berusning som socialt fenomen eller friheten från egen berusning?

Att man vända sig emot berusning som socialt fenomen innebär i grund och botten att man ställer sig kritisk till alkoholkulturen och det beteende som associeras med konsumtion av alkohol. Man vänder sig mot ett beteende som finns hos andra personer och väljer att ta avstånd från det beteendet genom att inte delta i det som initierar beteendet: drickandet. Detta är ett ställningstagande som vilar på externa faktorer.

Alternativet är att man är kritisk till egen berusning. Det kan handla om att man inte känner sig bekväm med att förlora kontrollen eller att man uppfattar att berusning är att vara osann mot sig själv. Den gamla dängan att det är bättre att vara ”hög på livet” snarare än på droger är en manifestation av denna attityd – den sanna lyckan kommer inifrån en själv snarare än från en yttre, och i detta perspektiv mindre autentisk, kraft. Detta är ett ställningstagande som vilar på inre faktorer och grundar sig främst hos ens egen inställning till ens egen individ.

Detta är två väldigt olika perspektiv som resulterar i vitt skilda ingångsvärden vad gäller ett nyktert ställningstagande. Om detta ställningstagande också kanaliseras i ett nyktert engagemang där man försöker sprida nykterhet till andra får det väldigt olika uttryck.

  • Nykteristen som utgår från ett externt perspektiv kommer vilja angripa alkoholkulturen i sig. Den kommer kritisera andras beteenden och försöka bygga upp alternativa umgängesformer och -forum. I grund och botten har denna nykterist en negativ utgångspunkt i sitt engagemang, där det handlar om att skydda, minimera, hindra eller begränsa alkoholkulturen och andras berusning.
  • Nykteristen som utgår från ett internt perspektiv kommer istället vilja främja en välvillig inställning till nykterhet. Denna person kommer troligtvis inte uppskatta många av de delar som associeras med alkoholkulturen (ingen vettigt funtad människa tycker om alkoholrelaterat våld), men problemet är då enskilda beteenden som legitimeras av alkoholnormen snarare än den kultur som uppstår vid berusning i sig. Denna person har en positiv utgångspunkt i sitt engagemang, som handlar om att sprida nykterhet som en väg till någon form av självförverkligande.

Inom de flesta nykterister finns nog båda perspektiv med i bilden, men det ena eller det andra väger troligtvis tyngre. Frågan är på vilket sätt som de manifesteras inom nykterhetsorganisationernas verksamhet och externa kommunikation. Onekligen är diskussionen om att ”imitera eller krossa alkoholkulturen” ett symptom på att båda ryms inom nykterhetsrörelsen. Men vilken typ av nykterhet är egentligen mest effektiv i att påverka omgivningen i en mer nykter riktning?

Kategorier
Nocturum NY

Livsbejakning eller moralens högvakt?

Igår publicerade Dagens Nyheter en artikel om fylla och beteende. Artikeln, titulerad ”Alkoholen får oss inte att visa vårt sanna jag”, byggde på en intervju med beroendeforskaren Markus Heilig. I korthet menar han att fyllan slår ut människors spärrar och filter vilket gör att de viker åt drivkrafter och lustar som de i nyktert tillstånd skulle kunna kontrollera. Detta skulle kunna tolkas som att alkoholen tar fram människors ofiltrerade ”sanna jag”. Detta anser Heilig vara fel, då det enligt honom är just dessa spärrar och filter som gör oss till människor och är viktiga delar av vår personlighet.

Artikeln leder till en del frågor. Den kanske mest intressanta frågan är på temat skuld, vilket Tankesmedjan Nocturum behandlade senast i augusti med anledning av Anders Borgs skandalomsusade blackout. Om berusning ger effekten av att ändra personligheten, som Heilig menar, kan det inte då ses som förmildrande omständigheter att vara full? Om man betett sig illa på fyllan blir devisen ”det var inte mitt fel, jag var full” med detta perspektiv åtminstone delvis sann. Naturligtvis skulle man kunna resonera att man har ett eget ansvar i att berusa sig själv och därmed även ett ansvar för det man gör på fyllan. Det tar dock inte bort det faktum att som berusad har man genomgått en personlighetsförändring och, även om man kan stå till svars för själva tillståndet, inte kan förväntas ta ansvar för beteendet i sig.

Det alternativa synsättet är att fyllan faktiskt lockar fram ens sanna jag. Filter eller inte filter, det är ändå ett underliggande beteende som har sin härkomst hos personen. På så sätt är man ansvarig för ens handlingar, oberoende av berusning. I fallet Anders Borg blev detta tydligt. Ingen tror antagligen att Borg kallar kvinnor för horor i sitt vardagsliv, men när filtret försvinner och begreppet börjar brukas vittnar det för många om en underliggande urusel kvinnosyn.

En nykterist är per definition emot fylla orsakad av alkohol. Nykterhetens väsen blir därför beroende på vad fylla är. Med Heiligs tes blir fyllan en flykt bort från sig själv och sin egen personlighet, en slags personlighetseskapism. Med den alternativa tesen är fyllan snarare ett verktyg för att komma närmare sig själv och sin sanna personlighet. Det blir en annan slags eskapism, inte från sig själv utan från samhällets normer och regler. Fyllans orsak blir alltså antingen intern eller extern.

Som nykterist med det första perspektivet blir nykterheten en slags livsbejakning, där man accepterar sig själv och den man är. Att vara nykter är att vara sann mot sig själv. Med det andra perspektivet blir nykterheten istället en upprättare av normer och ideal. Nykteristen blir en slags moralens högvakt.

Båda dessa perspektiv finns säkerligen inom alla människor, i en paradoxal cocktail av undermedvetna attityder till alkohol. Men beroende på vilket perspektiv som är dominerande i samhället sätter det nykterhet och nykterister i olika ljus. Som nykterist kanske man hellre väljer att tillskriva sig synen att nykterhet är livsbejakande, men i andras ögon blir livsstilen snarare en fråga om pryd moralism.

Kategorier
Nocturum NY

Hem

Kategorier
Nocturum NY

Fylla, förlåtelse och försoning

Igår framkom det att Anders Borg (före detta finansminister och inom alkoholpolitiken kanske mest känd som personen bakom citatet ”Det ska löna sig att arbeta snarare än att supa”) betett sig mycket berusad och mindre lämpligt under en fest i helgen. Borg ska bland annat ha tagit personer i skrevet, kallat kvinnor för ”slampor” och ”horor” samt offentligt visat upp sitt eget könsorgan. Borg har efter detta bett om ursäkt för sitt agerande.

Reaktionerna har inte låtit sig vänta. En stor del har varit förlåtande och ursäktande gentemot Borg. Resonemang enligt den klassiska tesen ”alla har väl gjort något dumt på fyllan?” har fyllt kommentarsfälten i sociala medier. Det visar åter igen på hur alkohol används för att ursäkta beteenden som inte är OK. Detta trots att vi vet att alkohol i sig inte orsakar ett visst beteende. Orsaken ligger istället i den sociala konstruktion som säger att vissa annars oacceptabla beteenden undflyr sanktioner om de görs i samband med alkoholintag, eftersom ”alla gör väl något dumt på fyllan då och då”.

Det står klart att alkohol aldrig kan ursäkta ett beteende. En ursäkt framförs när en negativ konsekvens uppstår som en inte kunde rå för, eller åtminstone inte hade menat skulle hända. Att som Borg säga att han ”drabbats” av en blackout är att illegitimt ursäkta sitt beteende med externa faktorer som inte är externa faktorer. Men Borg bad också i samma inlägg om att bli förlåten. Att bli förlåten är inte att ursäkta sig. Det är att be om att bli accepterad för att man handlade fel och att uttrycka sin ånger för detta.

Borg har otvivelaktigt kränkt, förnedrat eller på andra sätt skapat otrygghet för personer i hans omgivning. Hur eller om ett sådant beteende ska förlåtas är naturligtvis en otroligt komplex fråga. Oavsett vad man tycker om den frågan kan man ur diskussionen om Borgs beteende urskilja två fenomen: (1) Alla människor gör (stora och små) fel ibland och (2) människor tycks vilja hitta sätt att lättare ursäkta sig eller be om förlåtelse när de gör fel.

För många människor blir alkoholen det man kan använda för att skylla på att man gör fel. Tar man bort alkohol försvinner dels ursäkten (hur illegitim den än må vara), men också med vilken lätthet man kan söka och få förlåtelse hos sin omgivning. Man kan tycka att det är fel, men för gemene människa är ett nyktert samhälle också ett samhälle där misstagen blir hårdare, förlåtelsen svårare och försoningen mindre nåbar. Ett nyktert samhälle blir då ett hårdare och kallare samhälle, där människor inte tillåts göra fel.

Detta är för de flesta inte ett eftersträvansvärt scenario, oavsett om man är nykterist eller ej. De flesta nykterister vill säkert se mer förlåtelse och försoning. Men det förklarar varför bilden av den moraliserande nykteristen är så hårt fastbiten, trots att den oftast bara motiveras med det väldigt ytliga och tunna resonemanget om att nykterister ”dömer” andras drickande. Bakom detta resonemang finns det också en djupare bild av nykteristen som en person som strävar efter en hårdare social kultur. Nykteristen blir en person som inte förlåter eller accepterar andras svagheter och felsteg.

Nykterhetsrörelsen behöver nog förhålla sig till detta djupare resonemang lika mycket som den förhåller sig till det ytliga resonemanget om nykteristen som ”dömer” andras drickande. Oavsett om man tillskriver sig målbilden om det hårdare samhället eller ej, är det i mångas ögon det som blir resultatet av en mer nykter kultur. Vill man undvika att få den tillskrivningen behöver nykterhetsrörelsen också visa i praktiken hur samhället och det sociala samspelet på andra sätt kan präglas av förlåtelse och försoning.

Kategorier
Nocturum NY

Kommentarer på Thea Anderssons debattartikel

Thea Andersson, förbundssekreterare för Liberala Ungdomsförbundet skrev igår en debattartikel om serveringstillståndet. Artikeln refererar också till den rapport som hon har skrivit för Timbro. Artikeln och rapporten för fram två huvudsakliga argument för att reformera serveringstillståndet. Det ena är en allmänt alkoholpositiv syn på utelivet, där tillgängligare alkohol kan omsättas i mer frihet och lycka. Det andra är en kritik mot det som Andersson ofta benämner som kommunalt godtyckliga bedömningar.

Båda dessa frågor är i grund och botten ideologiska frågor om hur man ser på människa, makt och samhälle. Vad gäller den alkoholpositiva synen går det naturligtvis att diskutera vems rätt som är störst – den som väljer att använda ett berusningsmedel eller den som vill skyddas från sina och andras alkoholskador. Likaså går det att diskutera hur makten ska hanteras i ett samhälle. Antingen fattas besluten högt i upp i den centrala byråkratin, vilket ofta resulterar i beslut som är professionella men långt ifrån medborgaren. Alternativet är att de fattas på lokalt plan, vilket ofta har nackdelen att de blir mer godtyckliga och där lokala politiker kan välja att gå en väg som man inte sympatiserar med.

Syftet med detta inlägg är inte att diskutera dessa två frågeställningar. Det är värderingsfrågor där det handlar om avvägningar och bedömningar. Det finns inget rätt eller fel i det, utan det handlar i grund och botten om vilket samhälle vi vill skapa. Det är dessutom väldigt välkommet att diskutera serveringstillstånden. Alla lagar och bestämmelser behöver ses över, kritiseras och revideras. Onekligen är där sådant i alkohollagen som berör serveringstillstånden som kan förbättras – både utifrån perspektivet att göra vissa aspekter mer liberala men också att göra vissa delar mer restriktiva.

Däremot gör Andersson ett antal påståenden och slutsatser gällande samband och fakta som är värda att kika lite extra på. Det är syftet med detta inlägg.

 

”Idag, snart 25 år senare, ligger konsumtionen på samma eller lägre nivåer som innan EU-inträdet.” och ”Tillgängligheten är mycket större nu än för tio år sedan utan att det resulterat i mer riskfylld konsumtion, ökad alkoholism eller en ökning av den alkoholrelaterade brottsligheten.”

Andersson målar gärna upp en bild av att den svenska alkoholpolitiken om höjda priser och minskad tillgänglighet inte fungerar. Detta eftersom konsumtionen har minskat sedan EU-inträdet trots omfattande alkoholpolitiska liberaliseringar. Detta är en förenklad slutsats. Det är som att säga att socialdemokratisk ekonomisk politik är att föredra rent empiriskt, eftersom efterkrigstiden präglades av socialdemokratisk politisk dominans och skyhög ekonomisk tillväxt.

Bakom siffrorna döljer sig mer avancerade orsakssamband, vilket gäller både vad gäller efterkrigstidens ekonomiska politik som det gäller alkoholpolitiken. Det kan förmodas att en liberal som Andersson inte har en materialistisk syn på samhället där allt kan härledas till politik, utan att man också får titta på andra faktorer – så som vad som har hänt socialt och kulturellt.

De senaste åren har konsumtionen minskat men det är inte helt enkelt att säga varför. Det kan bero på förändrade sociala normer, ett bra förebyggande arbete, en ökad hälsomedvetenhet, en ökad invandring från muslimska länder eller att vi utvecklar nya sätt att umgås. Troligtvis är samtliga av dessa förklaringar små delförklaringar i ett större pussel.

Att säga att konsumtionen inte hör samman med alkoholpolitiken är det dock svårt att få stöd för. För det första ökade totalkonsumtionen med EU-inträdets liberaliseringar, då de stora direkta liberaliseringarna genomfördes. Att den vänt tillbaka under de senaste åren har nog mer att göra med att det hänt en del med alkoholkulturen och alkoholnormen sedan 1994.

Rent intuitivt är det inte heller några konstigheter att påstå att alkoholpolitiken har en effekt på konsumtionen. Den svenska alkoholpolitiken, som baseras på totalkonsumtionsmodellen, har som syfte att pressa upp priserna (både de faktiska priserna och alternativkostnaderna genom tillgänglighetsbegräsningar) på alkohol. Det är då enkel marknadslogik att det konsumeras mindre alkohol.

 

”Folk slåss mindre på krogen.”

Troligtvis är det så att Andersson baserar detta på statistik som återfinns i hennes rapport. Tyvärr har hon redogjort fel. Hon skriver i rapporten att den alkoholrelaterade våldsbrottsligheten minskar och uppvisar ett diagram med felaktig rubricering. Det som redogörs i statistiken är endast det alkoholrelaterade dödliga våldet (oavsett plats), vilket lyckligtvis är en relativt liten del av allt alkoholrelaterat våld i krogmiljöer och därför en trubbig indikator.

Gräver man vidare hos Brottsförebyggande Rådets rapporter uppkommer exempelvis en blygsamt nedgående trend vad gäller alkoholrelaterade misshandelsfall under de senaste tio åren, som inte alls är lika drastisk som den statistik Andersson felciterar. Dock skriver de i sin rapport att en av anledningarna till våldsminskningen troligtvis har att göra med den minskande totalkonsumtionen av alkohol. Fortfarande är det dock så att alkoholrelaterat våld i krogmiljöer är ett problem. Mer om det nedan.

 

”Ett aktivt folkliv är i regel tryggare än öde och folktomma torg.”

Man kan naturligtvis ha åsikten att alkohol innebär kul, lika mycket som man kan ha åsikten att det finns många andra sätt att umgås på än genom att använda berusningsmedel. Andersson målar gärna upp bilden av att mindre tillgänglig alkohol innebär mindre kul, och använder bilden av öde och folktomma torg som någon form av avskräckande exempel. Kanske ska påståendet av Andersson inte tas seriöst, och mer ses som en bild av ett tråkigt stadslandskap utan något nöjesliv. Men om vi ska vara sakliga stämmer det inte. Vid misshandelsfall dominerar offentliga platser statistiken, och framförallt miljöer som präglas av alkoholintag. Citat från en kortanalys från Brottsförebyggande Rådet (som Andersson för övrigt själv använder sig av som källa):

Sammantaget kan man konstatera att en betydande andel av alla misshandelsbrott begås i miljöer där man i ökad utsträckning konsumerar alkohol och har möjlighet att träffa personer man inte känner, nattetid. De visar också att en stor andel av all misshandel som begås i dessa miljöer sker mellan påverkade personer.

 

”Det är uppenbart att den svenska alkoholpolitiken inte längre utgår från totalkonsumtionsmodellen.”

Totalkonsumtionsmodellen säger två viktiga saker. Det ena är att drickandet i ett samhälle kan ses fördelas enligt en normalfördelningskurva. Det andra är att det, på grund av denna fördelning, är irrelevant att dela in befolkningen i ”normalkonsumenter” och ”problemkonsumenter”. Den politiska konsekvensen av detta är att, om man vill uppnå en god folkhälsa, de mest effektiva politiska åtgärderna handlar om att rikta in åtgärder mot hela befolkningen jämfört med att bara försöka nå ”problemkonsumenter”.

Det är klart att det skett en del liberaliseringar under de senaste decennierna, men att påstå att totalkonsumtionsmodellen inte fortfarande är en viktig komponent i den svenska alkoholpolitiken är ett ganska märkligt påstående. Det är totalkonsumtionsmodellen som ligger till grunden för exempelvis alkoholskatter, Systembolagets existens, ett brett förebyggande arbete och de serveringstillstånd som Andersson lyfter. Dessa är fundamenten som stora delar av den svenska alkoholpolitiken utgörs av. Självklart är inte alla alkoholpolitiska åtgärder baserade på totalkonsumtionsmodellen, men många är.

Vad totalkonsumtionsmodellen dock inte legitimerar är exempelvis motbokssystemet. Detta var ett system som var ett tydligt försök att nå ”problemkonsumenterna”, det vill säga de som konsumerade mest. Som Tankesmedjan Nocturum tidigare skrivit om är det ofta dessa direkta alkoholpolitiska åtgärder som inte riktar sig mot alla alkoholkonsumenter som är de största bovarna när det kommer till att inskränka frihet eller förutsättningarna för liberal politik. Antingen eftersom de är inskränkande på den personliga integriteten eller för att de är så pass dyra och resursineffektiva att deras användning fordrar ganska stora skatteuttag. Så ur ett liberalt perspektiv kan en politik som utgår från totalkonsumtionsmodellen närmast se som ett nödvändigt ont för en i övrigt liberal politik, då alternativen är så mycket sämre.

 

”Det finns inget samband mellan totalkonsumtion och antalet alkoholrelaterade skador.”

Detta är ett ganska drastiskt påstående som Andersson inte heller hänvisar till i sin rapport eller i sin debattartikel.

Kategorier
Nocturum NY

Alkohol, våld och feminism

Under de senaste dagarna har det väckts en del kontroverser kopplat till frågor om alkohol och jämställdhet. Veckan inleddes av en uppmärksammad debattartikel från IOGT-NTO och UNF om alkohol, festivaler och sexuella övergrepp. Den fick en hel del kritik, inte minst på IOGT-NTO:s Facebooksida, för att blunda för våldtäktskultur och patriarkat.

Denna kontrovers är lite märklig. Alkohol är inte orsaken till våld. När det kommer till sexuella övergrepp ligger en stor del av roten till problematiken i en patriarkal struktur där män anser sig ha rätt till kvinnors kroppar. Vad alkohol gör är att förstärka och ge näring åt denna patriarkala struktur. Under berusning blir mannens ”rätt” till en kvinnas kropp stärkt och män tar sig större friheter. Alkoholen blir en slags facilitator för det utåtagerande, patriarkala beteendet som i sin yttersta form leder till sexuella övergrepp.

Vi löser dock inte grundproblemet med patriarkat och våldtäktskultur genom att få folk att dricka mindre på festivaler. Däremot kan vi lindra symtomen och minska mängden övergrepp som begås genom att minska drickandet. Det är ett oerhört viktigt skadebegränsande arbete för att göra livet tryggare för festivalbesökare här och nu.

Jämför exempelvis med frågan om vapen. Det gamla amerikanska slagordet ”guns don’t kill people, people do” är ju naturligtvis korrekt i sin enkelhet. Vapen avlossar inte sig själv. Vapen skapar heller inte en våldskultur. Men tillgången och närheten till vapen gör att manifestationen av våldskulturen oftare leder till dödligt våld. Därför tycker de allra flesta människor i Sverige att tillgången till vapen behöver begränsas och regleras. Att tycka det innebär inte att man tycker att folk som använder ett skjutvapen för att döda någon är mindre skyldig än någon som använde en kniv.

Samma enkla resonemang gäller med alkohol. Vi kan inte hindra roten till våld genom att reglera tillgången till alkohol (eller vapen), men vi kan förhindra själva utbrottet av våld. Måhända var inte detta tydligt uttryckt i debattartikeln, men det borde inte vara särskilt kontroversiellt.

– – –

Denna vecka har också en artikel som Baaam skrev den 7 juli fått en del spridning. Bakteriologen Agnes Wold citerades i artikeln med att säga att det var ofarligt för gravida kvinnor att dricka måttliga mängder alkohol. Hon menade att det inte finns stöd i forskningen för att rekommendera en helnykter graviditet, utan det bygger på ett slags patriarkal paternalism där kvinnors drickande ses som värre än männens drickande.

Även om Wolds argumentation om sexism kopplat till alkoholkonsumtion är riktigt är hennes medicinska påstående felaktig. Redan i fjol bemöttes hennes argument (som hon redan då hade luftat) av ett antal framstående barnläkare som menade att Wold hade varit selektiv i vilka studier hon tagit till sig.

Detta har dock inte hindrat att människor spridit Wolds påstående vidare, som ytterligare ett tecken på den mycket hårdare sociala måttstock som kvinnor utsetts för vad gäller alkohol. En mamma döms hårdare än en pappa för att vara full. En tjej ska kunna behärska sitt alkoholintag, medan en kille ska få en ordentlig fylla lite då och då. En kvinna kan nekas dricka för ”säkerhets skull”, vilket är ett råd som sällan ges till män.

Den svenska feministiska rörelsens svar på detta har ofta varit att försöka göra alkoholkulturen jämställd genom att ge kvinnor samma privilegium som män kopplat till drickande. Drickandet har blivit en frihets- och emancipationsfråga. Det ska vara lika accepterat att bli full, unna sig alkohol eller använda alkohol som ursäkt för ett visst beteende för en kvinna som för en man. Under ett par generationer har förvisso synen på alkohol och könsroller ändrats drastiskt, men det är svårt att säga att fyllan idag är jämställd.

Inte minst beror detta på att alkoholkulturen, som tidigare nämnts, förstärker och föder de patriarkala strukturerna i de sociala interaktionerna. Aldrig syns könsrollerna så tydligt som i alkoholkulturen; som konsekvens stärks den manliga positionen och under fyllan börjar den ofta problematiska grabbigheten gå på högvarv. Kvinnor å andra sidan får en än mer utsatt position. Som Nocturum skrivit om tidigare leder alkoholen ofta till en dubbel bestraffning för kvinnor, som får bära konsekvenserna för sin egen alkoholkonsumtion såväl som för männens.

Wolds påstående och med vilken glädje det anammas av de som vill bekämpa könsrelaterade orättvisor för åter upp bristen på detta perspektiv om alkoholens dubbelbestraffning till ytan. Inte för att det ensidiga dömandet mot kvinnors drickande inte är problematiskt eller orättvist, utan för att diskussionen så ofta hamnar just där. Istället för att diskutera hur alkoholkulturen ska motarbetas eller hur konsumtionen ska minskas leds diskussionen till hur kvinnor ska få samma spelutrymme som män i ett spel som är designat för att de ska förlora.

Det är märkligt, då Sverige ofta är ett föregångsland vad gäller många jämställdhetsrelaterade frågor. Men på många håll i det globala syd är frågan på många sätt längre kommen. Där är receptet ofta att folk (män) ska dricka mindre, inte att kvinnor ska få dricka lika mycket och lika ohämmat som männen. Som exempel kan nämnas Indien, där det just nu i flera delstater drivs igenom ett antal väldigt progressiva alkoholpolitiska lagar och regler. Detta är reformer som ofta i främsta hand bärs upp av kvinnorättsorganisationer, och där nykterhetsrörelsen är relativt perifer.

I frågan om alkohol under graviditet hade en mer konstruktiv linje varit att driva på hur orimligt det är att det finns människor i relationer där båda normalt sett dricker som 2017 fortfarande fortsätter att konsumera alkohol när deras partner är gravid. Det är ett genomruttet, osympatiskt beteende som förtjänar en uppmärksamheten istället för denna pseudodebatt som uppstått från ett påstående som bygger på okunskap.

Kategorier
Nocturum NY

Den impopulära populismen

Ofta framställs alkoholliberala förslag som folkets kamp mot ett överbeskyddande förmynderi. Systembolaget ses som ett hinder som skapats av en maktgirig politisk elit, som använder folkhälsostatistik för att legitimera politiska åtgärder som styr människors beteenden och liv. Att vara alkoholliberal är att förespråka det goda och glada i livet emot en inskränkande von oben-politik.

Förespråkare för en restriktiv alkoholpolitik framför istället argument som bygger på att rädda liv, minska lidande och förebygga kostnader. Resonemangen kan ofta framstå som stela och matematiskt kyliga, som vilar på statisk och siffror. Dessutom får en restriktiv alkoholpolitik ofta stöd från ett forskningsetablissemang. Det är ett stöd som ibland kan vara en nackdel i denna trumperianska tid av post-truth, fake news och förakt mot objektiva sanningar. Alkoholrestriktiva förespråkar också ofta någon form av status quo genom att man inte ska bryta mot den gamla ordningen av alkoholskatter, monopol och restriktioner.

Det hela kan sammanfattas i att när nykterhetsrörelsen visar på ekonomiska kostnader pratar alkoholliberalen livskvalité. Detta gör att det lätt skapas ett klassiskt populistiskt narrativ. Alkoholliberalen driver på mot det politiska etablissemangets impopulära och kanske mer komplexa ställningstagande. Den förespråkar det folkliga och det populära, en enkel konfliktlinje mellan frihet och förmynderi. Från restriktivt håll kan det populistiska budskapet med lätthet ses som oansvarigt och kortsiktigt, som kommer orsaka kostnader för samhället och lidande för människor.

Men bilden av den liberala populisten stämmer inte. Stödet för alkoholmonopolet är historiskt högt bland allmänheten. Även om tendensen är att människor som sympatiserar högerut (Kristdemokraterna undantaget) är mer alkoholliberala, är stödet för Systembolaget ändå förhållandevis starkt oavsett politisk färg. Bilden av alkoholliberalen som en populist är inte sann, åtminstone i den bemärkelsen att de förespråkar populära förslag i konflikt med etablissemanget.

Faktum är att vissa delar av det politiska etablissemanget är mer anti-etablissemang än vad folket är. Moderaterna är det parti som har överlägset störst andel monopolkritiska riksdagsledamöter. Andelen är klart större än andelen monopolkritiska moderata väljare. Någon aktiv politik driver de dock inte, då den officiella linjen – trots att den endast representeras av en minoritet i riksdagen – fortfarande är för ett alkoholmonopol. Men det skapar en intressant dynamik, där moderata företrädare förespråkar en populistisk politik som inte har stöd bland deras väljare – än mindre bland folket i allmänhet.

Dagens populistiska rörelser så som den xenofobiska högern visar tydligt att en populism inte måste mobilisera en majoritet av befolkningen. Däremot måste de mobilisera en majoritet eller en kritisk massa i en viss grupp – ofta en grupp som anser sig förfördelad eller marginaliserad. Frågan är vilken legitimitet en monopolkritisk linje har när det till och med saknar stöd i väldigt specifika väljargrupper. För att kunna driva på en ”frihetsreform” (om man nu ser det som så) måste folket vilja ha friheten till att börja med. Men i dagsläget är alltså åsikten att Systembolaget ska avskaffas endast någon typ av pseudopopulism. Det bär alla karaktärsdrag av att vara populism, det uppfattas vara populärt, men det förkastas av i princip alla breda väljargrupper.

Vem gynnas av att driva en sådan agenda? Kanske är det då det enda som kan utmana alkoholmonopolets existensberättigande är om det skulle visa sig vara extremt opopulärt. I ett demokratiskt samhälle kan vissa regleringar bara upprätthållas om befolkningen ser dem som rimliga för att möta sina egna eller sina medmänniskors brister. Som alkoholliberal är det därför viktigt att rida på en känsla eller en våg av vad som de facto är populism – ett begrepp som de flesta liberaler aldrig skulle erkänna sig vid eller ta i tång, men som krävs i detta sammanhang. Som alkoholrestriktiv är ett av våra mest effektiva vapen därmed att bryta narrativet om den folkliga, populära monopolmotståndaren och peka på att människor i gemen är långsiktigare än så.