Kategori Nocturum

Omsorgen ska se till att brukare i så stor utsträckning som möjligt kan styra sina egna liv. Det inkluderar att själv kunna bestämma över sina alkoholvanor. Samtidigt har omsorgen ett ansvar för att brukare har en god hälsa och säkerhet. I de allra flesta fall är inte detta något problem men när en brukare har ett missbruk uppstår en svår avvägning mellan att skydda hälsa och säkerhet kontra att låta individen styra sina egna alkoholvanor.  På samma sätt som ingen myndighet kommer hem till medelålders alkoholmissbrukare och försöker reglera deras alkoholinköp. Problemet kommer troligtvis bli tydligare framöver i med att äldre (framför allt kvinnor) ökar sin alkoholkonsumtion.

Problemet tycks idag vara tydligast inom hemtjänsten. Jämfört med dem som bor på särskilt boende så har personer med hemtjänsten större möjligheter att själva införskaffa och konsumera alkohol. I hemtjänsten kan alkoholen också bli ett tydligare arbetsmiljöproblem. Att som personal själv besöka en brukare som eventuellt är kraftigt alkoholpåverkad, kan ha alkoholpåverkade vänner på besök och i värsta fall är hotfull. Dessutom ingår det i personalens uppgifter att köpa in alkohol till dessa personer. Många upplever en brist på stöd från arbetsledningen när det gäller dessa frågor. Facket Kommunal väcker tanken på att alkoholsituationen skulle kunna ingå i skyddsrondsronden.

Den som får hjälp av omsorgen med att handla mat ska även få hjälp att köpa alkohol. På samma sätt som den som inte har hjälp av omsorgen har rätt att köpa hur mycket alkohol denne vill, även om det skadar den egna hälsan, så har människor med omsorg rätt att göra det. Detta kan skapa ett svårt etiskt dilemma för personalen. Enligt Socialstyrelsens etiska råd så ska omsorgen köpa ut alkohol även till dem som har alkoholproblem. Dessutom uppmanar det etiska rådet till att föra en dialog med brukarna och uppmuntra till en minskad alkoholkonsumtion, utan att moralisera. Lättare sagt än gjort tycker många som jobbar i omsorgen var på många (ibland med stöd av sin arbetsledning) väljer att inte köpa alkohol, alternativt köpa mindre volymer, till brukare med alkoholproblem.

Vi vet inte exakt hur stort problemet är. Många jag träffar menar att indirekta alkoholskador sällan rapporteras som alkoholskador. När en person ramlar på grund av för hög alkoholkonsumtion rapporteras det ofta enbart som en fallskada.

Sedan juni 2012 är det tillåtet för äldreboenden att servera alkohol utan att serveringstillstånd. Den nya lagen har kommit till för att minska byråkratin för de boenden som vill ge de boendena möjlighet att dricka alkohol. Tidigare var det tvunget att införskaffas alkohol åt var och en av de boende enskilt i form av inhandlingshjälp, alternativt att boendet köper in alkohol och söker ett tillstånd för att servera den. Det har säkert funnits många boenden som har rundat reglerna och serverat alkohol utan serveringstillstånd. Nu är det möjligt att göra helt lagligt. De flesta jag har träffat är positiva till denna förändring. Tillgången på alkohol ska inte bli sämre för att man kommer upp sig i åren. Då det tidigare regelverket försvårade alkoholinköp för dem som inte kan handla själva så anses det rimligt att detta nu har underlättats. Det tycks dock inte vara jätte många som inför detta just nu.

Många jag har träffat tycker sig se en åldersdiskriminering när det gäller missbruksvård. Tillgången på vård upplevs som sämre för äldre. Det finns forskning som visar att äldre människor mycket väl kan svara bra på missbruksvård, åtminstone den grupp som inte har haft alkoholproblem under större delen av sitt liv. Även omsorgen kan göra insatser för att hjälpa brukare med alkoholproblem. Orsaken till missbruket kan variera, för vissa handlar det om understimulans. En äldreomsorgschef jag träffat berättade om en brukare som ville dricka alkohol en viss tid varje dag på ett sätt så att det kunde bli problematiskt. En dag tog chefen med brukaren på utflykt och då frågade inte brukaren efter alkohol. Det är förstås inte alltid så enkelt men ändå ett exempel på hur omsorgen kan stötta dem som dricker för mycket. Att ha en god relation och inte moralisera tycks också fungera bra. Jag har hört flera exempel på när just dessa två inslag har gjort att brukare minskat sitt drickande.

Jag har besökt två äldreboenden som riktar sig till aktiva alkoholmissbrukare. Det är inga vårdinrättningar, det är omsorg. Trots detta beskriver personalen på båda dessa boenden hur vissa av de boende, ibland efter långt och svårt missbruk, minskar sin alkoholkonsumtion eller slutar dricka helt när de flyttar till dessa boenden. Lugn och ro i en trygg miljö där personalen möter upp med respekt tros vara viktiga orsaker till detta. Att inte moralisera över de boende är en viktig ledstjärna i verksamheterna. Många har dålig erfarenhet av möten med vakter och byråkrater. Personalen uppmuntrar dock inte till alkoholkonsumtion och vill inte hjälpa till att handla alkohol. Det är olika typer av människor som bor på dessa boenden, både dem som haft ett nästan livslångt missbruk och dem som har fått problem längre fram i livet. Män är överrepresenterade. Även om det inte är direkt överförbart så finns det tankesätt på dessa boenden som går att föra över till annan äldreomsorg.

Senaste inläggen

Lämna en kommentar