Kategori Nocturum NY

Nocturum har genomfört ett seminarium som ur två olika perspektiv berörde detta intressanta ämne.

Dels deltog historiken Niklas Ericsson som skrivit en avhandling om moralsyn, och under seminariet berättade han om alkohol och berusning har påverkat straffsatserna från medeltiden och till 1700-talet. Dels deltog kammaråklagaren Helene Gestrin, som berättade om hur rättsväsendet ser på alkohol som faktor idag.

Genom historien har synen på alkoholens påverkan på gärningspersonernas sinne pendlat fram och tillbaka. Det finns olika mycket nedskrivet från rättegångarna under den här tiden, men alkohol nämns i alla fall relativt ofta. Det är de åtalade som åberopar detta tillstånd. Under långa perioder verkar detta dock varken göra till eller från för hur de döms. Men under vissa perioder ser alkoholpåverkan som en förmildrande omständighet – personen i fråga visste inte vad han gjorde och därför kan han heller inte dömas för brottet han begått. Detta var framförallt vanligt i förtalsmål – då var det enkelt att ta tillbaka det en sagt när en nyktrat till, till exempel på 1200- och 1300-talet.

Under andra perioder, till exempel på 1400-talet har saken sett helt annorlunda ut, det har setts som en försvårande faktor att någon har varit berusad. Personen har dömts hårdare då han (för det är överlägset oftast en han) borde ha vetat bättre än att supa sig full till att börja med. Och under en period på 1700-talet var det faktiskt så att det var ett brott i sig att vara berusad i Sverige.

I den mer moderna historian har nuvarande lagstiftning sett ut ungefär som idag, sedan 1949. Dock har det gjorts olika uttolkningar av skrivelserna sedan dess. I lagtexten går det att läsa att om en person på egen hand berusat sig så ska detta inte göra att personen är mindre ansvarig för sina handlingar. Under en lång period innebar detta att en berusning helt enkelt bortsågs ifrån – en berusad person bedömdes på precis samma sätt som en helt nykter person. En dom i Högsta Domstolen 2011 befäste dock det som varit praxis de senaste åren, det vill säga att berusning är en faktor som tas i beaktande vid uppsåtsbedömning. Det innebär att berusning till exempel kan ge en nedsatt förmåga att inse konsekvenserna av sina handlingar.

Både historiskt sett och i modern tid verkar personer i alla fall föra fram argumentet att de var fulla och använda detta som ursäkt, oavsett om det har någon effekt på deras straff eller ej. Kanske beror detta på att man helst vill dömas mildare i omgivningens ögon – oavsett vad rättssystemet säger.

Även berusning hos andra personer inblandade i rättsfall togs upp. Till exempel blir alkohol en faktor att ta med i beräkningarna vad gäller vittnesmål, där berusning kan ha en påverkan på tillförlitligheten i utsagorna. Även alkoholpåverkan hos vissa målsägande blir en faktor i en del fall. Dels i bedömningen av deras utsagor, men ibland används det också för att minska trovärdigheten hos personen och säga något om dennas karaktär –  till exempel i våldtäktsfall.

Stort tack både Helene och Niklas för ett intressant seminarium!

Senaste inläggen

Lämna en kommentar