Kategori Nocturum NY

Igår framkom det att Anders Borg (före detta finansminister och inom alkoholpolitiken kanske mest känd som personen bakom citatet ”Det ska löna sig att arbeta snarare än att supa”) betett sig mycket berusad och mindre lämpligt under en fest i helgen. Borg ska bland annat ha tagit personer i skrevet, kallat kvinnor för ”slampor” och ”horor” samt offentligt visat upp sitt eget könsorgan. Borg har efter detta bett om ursäkt för sitt agerande.

Reaktionerna har inte låtit sig vänta. En stor del har varit förlåtande och ursäktande gentemot Borg. Resonemang enligt den klassiska tesen ”alla har väl gjort något dumt på fyllan?” har fyllt kommentarsfälten i sociala medier. Det visar åter igen på hur alkohol används för att ursäkta beteenden som inte är OK. Detta trots att vi vet att alkohol i sig inte orsakar ett visst beteende. Orsaken ligger istället i den sociala konstruktion som säger att vissa annars oacceptabla beteenden undflyr sanktioner om de görs i samband med alkoholintag, eftersom ”alla gör väl något dumt på fyllan då och då”.

Det står klart att alkohol aldrig kan ursäkta ett beteende. En ursäkt framförs när en negativ konsekvens uppstår som en inte kunde rå för, eller åtminstone inte hade menat skulle hända. Att som Borg säga att han ”drabbats” av en blackout är att illegitimt ursäkta sitt beteende med externa faktorer som inte är externa faktorer. Men Borg bad också i samma inlägg om att bli förlåten. Att bli förlåten är inte att ursäkta sig. Det är att be om att bli accepterad för att man handlade fel och att uttrycka sin ånger för detta.

Borg har otvivelaktigt kränkt, förnedrat eller på andra sätt skapat otrygghet för personer i hans omgivning. Hur eller om ett sådant beteende ska förlåtas är naturligtvis en otroligt komplex fråga. Oavsett vad man tycker om den frågan kan man ur diskussionen om Borgs beteende urskilja två fenomen: (1) Alla människor gör (stora och små) fel ibland och (2) människor tycks vilja hitta sätt att lättare ursäkta sig eller be om förlåtelse när de gör fel.

För många människor blir alkoholen det man kan använda för att skylla på att man gör fel. Tar man bort alkohol försvinner dels ursäkten (hur illegitim den än må vara), men också med vilken lätthet man kan söka och få förlåtelse hos sin omgivning. Man kan tycka att det är fel, men för gemene människa är ett nyktert samhälle också ett samhälle där misstagen blir hårdare, förlåtelsen svårare och försoningen mindre nåbar. Ett nyktert samhälle blir då ett hårdare och kallare samhälle, där människor inte tillåts göra fel.

Detta är för de flesta inte ett eftersträvansvärt scenario, oavsett om man är nykterist eller ej. De flesta nykterister vill säkert se mer förlåtelse och försoning. Men det förklarar varför bilden av den moraliserande nykteristen är så hårt fastbiten, trots att den oftast bara motiveras med det väldigt ytliga och tunna resonemanget om att nykterister ”dömer” andras drickande. Bakom detta resonemang finns det också en djupare bild av nykteristen som en person som strävar efter en hårdare social kultur. Nykteristen blir en person som inte förlåter eller accepterar andras svagheter och felsteg.

Nykterhetsrörelsen behöver nog förhålla sig till detta djupare resonemang lika mycket som den förhåller sig till det ytliga resonemanget om nykteristen som ”dömer” andras drickande. Oavsett om man tillskriver sig målbilden om det hårdare samhället eller ej, är det i mångas ögon det som blir resultatet av en mer nykter kultur. Vill man undvika att få den tillskrivningen behöver nykterhetsrörelsen också visa i praktiken hur samhället och det sociala samspelet på andra sätt kan präglas av förlåtelse och försoning.

Senaste inläggen

Lämna en kommentar