Kategori Nocturum NY

I en kulturkrönika i dagens Göteborgs-Posten undrar Ina Lundström om vi har blivit för duktiga för att dricka oss fulla. Den pågående nykterhetstrenden bland unga, vilken Lundström också observerar i den vuxna befolkningen, kan ses som ett slags anti-eskapism. Man har inte tid för att bli full, då vi måste vara produktiva och möta våra måsten och borden. Lundström ställer sig således frågan om inte ett samhälle utan fylla och bakfylla är ett samhälle som istället fylls med större krav, mer stress och mindre förlåtelse? Är det ett samhälle fritt från eskapismens oaser?

Frågeställningen är intressant och något som Tankesmedjan Nocturum berört vid flera tillfällen på olika sätt (ex. 1, 2, 3). Dock verkar det inte finnas något statistiskt positivt samband mellan höga alkoholvanor och lycka eller ett negativt samband mellan höga alkoholvanor och psykisk ohälsa, när man kontrollerar för faktorer så som inkomst. Till min kännedom finns det inga studier som direkt tittat på sambandet mellan stress och alkoholvanor, men bilden av den framgångsrike, urbana medelklasspersonen som inte dricker alkohol för att den inte hinner är nog svår att belägga som en samhällstrend. Alkohol- och berusningsvanor är starkt korrelerade med både urbaniseringsgrad och inkomst. När det kommer till just berusning ligger den största minskningen från toppåret 2009 just bland de mindre urbana grupperna. Inte sagt att det inte finns storstadsbor som väljer en mer alkoholfri livsstil av dessa skäl, men den huvudsakliga bilden borde vara att det är den urbana medelklasspersonens antites som leder trenden.

Oavsett om folk konsumerar mindre alkohol på grund av tidsbrist eller inte kvarstår den stora frågan. Leder en mer alkoholfri värld till en mindre mängd värdefull eskapism? Naturligtvis är det svårt att ge ett tydligt svar på ett sådant mångfacetterat problem, men en intressant vinkel som Lundström missar är att människors jakt efter eskapism kan vara oberoende av våra alkoholvanor. Alkohol är inte det enda sättet att söka en respit från verkligheten, även om alkoholromantiken ofta vill få oss att tro att det är den mest verkningsfulla. Kan det vara så att den alkoholeskapism som Lundström vurmar, som givit människor en tröst eller en ursäkt, har ersatts av en annan typ av eskapism som inte bygger på substansinducerad berusning? Enligt den studie som Lundström citerar i inledningen av sin krönika tycks Jukka Törrönen (m.fl.) indikera att det kan vara en förklarande faktor, åtminstone när man tittar på tonåringar:

We propose that the cultural position of drinking may have changed among young people so that drinking has lost its unquestioned symbolic power as a cool activity and rite of passage signaling entry to adulthood. Thus, as drinking seems to be in the process of losing its status as a marker of entering adulthood, it may not any more function as a normative ‘social clock’ that pressures young people to get experiences with intoxication ‘on-time’. According to our interviewees, there is less peer pressure to drink and more room for individual choice in this matter, transforming young people’s social relationships and networks to be more heterogeneous and open to various forms of social pressure.

Även om Törrönen (m.fl.) inte säger rakt ut att en ny slags eskapism har slagit rot, öppnar denna typ av tolerans för andra aktiviteter än alkoholkonsumtion för just det. Den moderna tidseran har också de materiella och tekniska förutsättningarna för att möjliggöra en annan social kultur som bygger på en mer upplevelsebaserad typ av eskapism. Överflödet av aktiviteter och underhållning gör att fyllan helt enkelt fått kulturell konkurrens.

Vad som också är intressant i relation till detta är hur alkoholkulturen idag bärs upp. Som tidigare beskrivet är alkoholbeteende starkt korrelerat med urbanisering och inkomst. Som framgår av Tankesmedjan Nocturums kommande rapport (släpps den 21/2) deltar majoriteten av den svenska befolkningen i alkoholkulturen, men det innebär de inte att de sympatiserar med den. Det är en minoritet av framförallt resursstarka, urbana grupper som bär upp de normer och värderingar som utgör alkoholkulturen. Majoritetens genuina preferenser kring alkohol drunknar i de föreställningar och normer som manifesteras i alkoholkulturen och reproduceras av dessa resursstarka grupper.

Att vi ser en trend nu där fler och fler går mot en social kultur som mindre kretsar kring alkohol kan också vara ett tecken på att den sociala kulturen håller på att demokratiseras, där det blir mer och mer OK att avvika från denna minoritets kulturella föreställningsmonopol för hur den sociala kulturen ska se ut och fungera. Därför finns det alla anledningar att fira denna framtid.

Vill du hänge dig mer åt frågan om vem som bär upp alkoholkulturen? Kom gärna till Tankesmedjan Nocturums seminarium den 21/2.

Senaste inläggen

Lämna en kommentar