Kategori Nocturum

Nocturums spår Life Science går ut på att diskutera fyra stycken om/när frågor kopplade till medicinska framsteg på alkoholområdet. Förutsättningslöst ska vi vrida och vända på frågor om hur individerna och samhället kan hantera de kunskaper som medicinsk alkoholforskning kan ge oss.

Klicka här för att läsa mer om spåret Life Science

Johan Edman

Johan Edman, alkohol- och droghistoriker på SoRAD

Johan Edman är historiker på SoRAD, Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, vid Stockholms universitet. Vi träffades för att diskutera hur samhället historiskt har hanterat medicinska framsteg inom alkoholområdet, framför allt vad som hände när Antabus lanserades i Sverige.

Johan gör gärna jämförelsen med när samhället under slutet av 1940-talet trodde sig ha hittat den perfekta medicinen mot alkoholmissbruk, just Antabus. Efter en kort period visade det sig att Antabus inte var så effektivt som man först hade trott, det byggde ju på att patienten frivilligt valde att ta medicinen.

Detta skedde i en tid då synen på alkoholmissbruk delvis förändrades. Strax innan Antabus lanserades fanns en diskussion om att förändra förhållningssättet. Istället för att ha ett moralistiskt och kollektivistiskt perspektiv där hela befolkningens alkoholkonsumtion skulle hållas nere, ville exempelvis Alkoholistvårdsutredningen se ett mer individualistiskt synsätt på alkoholproblem. Förslag på ökad forskning för att hitta alkoholistmedicin kom i samma veva som diskussionen om motbokens avskaffande börjar ta fart. Från en kollektiv lösning mot mer individualistiska lösningar.

När Antabus lanserades skulle det vara ett sätt att lösa alkoholproblemen på ett individuellt och icke moraliserande sätt. Problemet var att behandlingen byggde på frivillighet och därmed inte löste problemet för alla. Den moraliserande dimensionen smög sig tillbaka när det kom förslag om att på olika sätt kunna ”tvinga” missbrukare att använda Antabus. Om en perfekt alkoholistmedicin skulle lanseras idag, kunde möjligen frestelsen att tvinga mindre behandlingsmotiverade missbrukare att ta den bli stor, exempelvis genom att medicinering blir ett krav för att få försörjningsstöd.

Diskussionen om att gå från kollektiv moralism till en mer individualiserad syn på alkoholfrågan har återkommit efter 1940-talet. Det är ungefär samma drivkrafter som idag gör att många vill se ökade medicinska inslag i missbruksvården. Johan tror inte det är möjligt att hitta mediciner som hjälper vid alla typer av missbruk, men om det skulle ske så skulle det förändra synen på alkoholfrågan. Det skulle exempelvis kunna försvaga totalkonsumtionsmodellens roll och mycket av den svenska alkoholpolitiken skulle behöva legitimeras på andra sätt för att kunna bevaras. Även om forskningen inte når hela vägen fram de närmaste åren så kan varje litet framsteg i den medicinska forskningen påverka vår syn på alkoholfrågan i den riktningen.

På 1950-talet tog alkoholpolitiken ett steg i en liberalare riktning när motboken avskaffades. Kanske hade liberaliseringen fortsatt i en högre takt ifall Antabus hade visat sig vara den perfekta lösningen för alkoholproblemen i samhället?

Senaste inläggen

Lämna en kommentar