Kategori Nocturum
Nocturums spår Life Science går ut på att diskutera fyra stycken om/när frågor kopplade till medicinska framsteg på alkoholområdet. Förutsättningslöst ska vi vrida och vända på frågor om hur individerna och samhället kan hantera de kunskaper som medicinsk alkoholforskning kan komma att ge oss.
Klicka här för att läsa mer om spåret Life Science

När jag diskuterar medicin mot alkoholberoende så säger många att det finns ett problem i att medicinen ju är frivillig. Den som verkligen vill dricka alkohol kommer inte ta medicinen. Huruvida det påståendet stämmer eller inte låter jag vara osagt. Det är förstås beroende på hur medicinen fungerar och vilka andra stödinsatser som finns runt individen. Jag har dock förståelse för att den som inte tycker sig ha något vettigt liv att återvända till har en väldigt låg motivation för att medicinera mot beroendet och där med tvingas möta de tuffa utmaningar som krävs för att få ett bra liv. Vård ska bygga på frivillighet. Endast i undantagsfall kan samhället besluta om tvångsvård vid exempelvis missbruk eller allvarlig psykisk sjukdom.

Frågan är ifall det ändå kan börja klia i fingrarna på beslutsfattare i olika positioner att försöka tvinga patienter till medicinering mot alkoholberoende, när tillräckligt bra mediciner finns tillgängliga? Ett sådant tvång består troligtvis inte i att myndigheter kommer och hämtar människor, låser in dem och håller upp munnen på dem när medicinen ska tas. När jag träffade Johan Edman på SoRAD berättade han att diskussioner om ökade inslag av tvångsvård mot missbruk fanns både under Antabus-eran under mitten av 1900-talet, men också under 1970-talet. Kanske skulle någon tycka att socialtjänsten ska kräva att alkoholberoende personer tar medicin för att få försörjningsstöd eller andra fördelar i sin kontakt med socialtjänsten. Den som inte tillåts ha sitt barn boende hos sig kanske kan ges den möjligheten under förutsättning av vederbörande tar den medicin som kommer göra att barnet slipper leva med en alkoholpåverkad förälder? Hur kommer vården vilja bemöta en patient som föredrar en annan behandling än den erbjudna medicinska behandlingen? Kanske kan det även där finnas inslag där man vill ”tvinga” patienten till medicinering?

Samhällets har goda incitament för att med olika metoder försöka ”tvinga” en person med alkoholberoende till att använda medicinen. På gruppnivå kan detta leda till minskade alkoholskador. När politiker kollar på sin budget och ser att det finns pengar att spara på att ”tvinga” till medicinering så är det säkert lockande. Det handlar inte bara om att hjälpa individen utan även omgivningen som på olika sätt drabbas av alkoholkonsumtionen.

Vad tror du? Skriv gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.

/Oskar Jalkevik

Senaste inläggen

Lämna en kommentar