Kategori Nocturum NY

Hur påverkas alkoholfrågan av medicinska framsteg? Vad händer när beroende enkelt kan botas med medicin? Kvarstår behovet av restriktiv alkoholpolitik och förebyggande arbete? Vilka konsekvenser och individuella val skulle vi se ifall alkoholens negativa effekter, så som bakfylla, kunde lindras medicinskt? Skulle vårt förhållningssätt till alkoholfrågan förändras ifall vi hittade ”alkoholistgenen”?

Under 1940-talet trodde många att vi hittat medicinen som skulle lösa alkoholproblemen, Antabus. Det är fortfarande en medicin som används och har fått sällskap av andra mediciner. Ett problem med dessa mediciner är att de bygger på att patienten tar dem frivilligt. Kan det finnas en vilja från samhället att ”tvinga” fram användning av medicin hos personer med alkoholproblem? När den perfekta alkoholistmedicinen finns, kan det bli ett villkor för socialbidrag och kognitiv behandling, att patienten tar medicin? Vilka fördelar och nackdelar finns med sådant tvång?

Kanske blir framtidens alkoholmediciner så bra att behovet av kognitiv behandling upphör eller blir att betrakta som alternativmedicin? Varför ska människor åka på behandling, gå på samtal och göra en tuff inre resa, när problemet enkelt kan lösas medicinskt? Eller är det tvärt om så att medicinen kan bana väg och underlätta den inre resa som patienten ändå behöver göra? Det är enklare att förändra sina livsmönster som nykter än under en ständig berusning.

Kan alkoholmedicinerna göra konsumenter mindre försiktiga? Konsekvenserna av ett missbruk minskar när det är lättare att få bra hjälp att sluta eller återgå till måttlig konsumtion. Samma sak om konsekvenserna av alkoholkonsumtion, exempelvis bakfylla, går att ta bort.

Om vi med blodprov kunde se individs gräns finns för att utveckla beroende, vad skulle vi göra med den kunskapen? Vore det önskvärt att ta det provet på stora delar av befolkningen? Vad skulle vi göra med resultatet? Skulle ungdomar i tonåren få veta vilken risk de har? Hur skulle individen hantera den kunskapen? Skulle alkoholproblemen öka i den grupp som har minst risk? I vetskapen om att risken är liten kanske många blir överdrivet oförsiktiga med sina alkoholvanor. Riskerar vi att skapa en onödigt stor rädsla hos dem som har en förhöjd risk?

Jag, Oskar Jalkevik, har pratat med ägaren till sidan Bakisguiden.se. Sidan innehåller tips för hur bakfylla kan minskas. Det började som ett hobbyprojekt under studietiden. Idag jobbar den anonyma ägaren inte så mycket med sidan men konstaterar att den har rikligt med besökare, inte minst dag efter ”partydag” så som nyårsdagen. Det tycks alltså finnas en önskan hos människor att kunna dricka mycket alkohol och slippa bakfylla. Detta tydliggörs också i ett avsnitt i serietidningen Rocky där Rocky och hans vän diskuterar bakfyllan, dagen efter kraftig alkoholkonsumtion. De önskar sig att en KTH-student väl kunde uppfinna ett piller som förbränner alkoholen på några sekunder. Serien är förstås gjord med humor men en gnutta allvar finns då många människor säkert har en liknande önskan om sin bakfylla.

Senaste inläggen

Lämna en kommentar