Kategori Nocturum NY

Igår publicerade Dagens Nyheter en artikel om fylla och beteende. Artikeln, titulerad ”Alkoholen får oss inte att visa vårt sanna jag”, byggde på en intervju med beroendeforskaren Markus Heilig. I korthet menar han att fyllan slår ut människors spärrar och filter vilket gör att de viker åt drivkrafter och lustar som de i nyktert tillstånd skulle kunna kontrollera. Detta skulle kunna tolkas som att alkoholen tar fram människors ofiltrerade ”sanna jag”. Detta anser Heilig vara fel, då det enligt honom är just dessa spärrar och filter som gör oss till människor och är viktiga delar av vår personlighet.

Artikeln leder till en del frågor. Den kanske mest intressanta frågan är på temat skuld, vilket Tankesmedjan Nocturum behandlade senast i augusti med anledning av Anders Borgs skandalomsusade blackout. Om berusning ger effekten av att ändra personligheten, som Heilig menar, kan det inte då ses som förmildrande omständigheter att vara full? Om man betett sig illa på fyllan blir devisen ”det var inte mitt fel, jag var full” med detta perspektiv åtminstone delvis sann. Naturligtvis skulle man kunna resonera att man har ett eget ansvar i att berusa sig själv och därmed även ett ansvar för det man gör på fyllan. Det tar dock inte bort det faktum att som berusad har man genomgått en personlighetsförändring och, även om man kan stå till svars för själva tillståndet, inte kan förväntas ta ansvar för beteendet i sig.

Det alternativa synsättet är att fyllan faktiskt lockar fram ens sanna jag. Filter eller inte filter, det är ändå ett underliggande beteende som har sin härkomst hos personen. På så sätt är man ansvarig för ens handlingar, oberoende av berusning. I fallet Anders Borg blev detta tydligt. Ingen tror antagligen att Borg kallar kvinnor för horor i sitt vardagsliv, men när filtret försvinner och begreppet börjar brukas vittnar det för många om en underliggande urusel kvinnosyn.

En nykterist är per definition emot fylla orsakad av alkohol. Nykterhetens väsen blir därför beroende på vad fylla är. Med Heiligs tes blir fyllan en flykt bort från sig själv och sin egen personlighet, en slags personlighetseskapism. Med den alternativa tesen är fyllan snarare ett verktyg för att komma närmare sig själv och sin sanna personlighet. Det blir en annan slags eskapism, inte från sig själv utan från samhällets normer och regler. Fyllans orsak blir alltså antingen intern eller extern.

Som nykterist med det första perspektivet blir nykterheten en slags livsbejakning, där man accepterar sig själv och den man är. Att vara nykter är att vara sann mot sig själv. Med det andra perspektivet blir nykterheten istället en upprättare av normer och ideal. Nykteristen blir en slags moralens högvakt.

Båda dessa perspektiv finns säkerligen inom alla människor, i en paradoxal cocktail av undermedvetna attityder till alkohol. Men beroende på vilket perspektiv som är dominerande i samhället sätter det nykterhet och nykterister i olika ljus. Som nykterist kanske man hellre väljer att tillskriva sig synen att nykterhet är livsbejakande, men i andras ögon blir livsstilen snarare en fråga om pryd moralism.

Senaste inläggen

Lämna en kommentar