Kategori Nocturum NY

Loka i Visby, kallt vatten som njutningsmedel

Jag brukar lite skämtsamt säga att man ska pröva allt, förutom att möjligtvis slå ihjäl någon som är helt oskyldig.

Själv har jag betat av det mesta på listan. För några år sedan tog jag det stora steget att övergå till nikotinisternas tappra skara.

Jag hade aldrig prövat tobak, inte ett enda litet tjyvbloss, förrn jag vid 48 års ålder rökte min första cigarr. Därefter har jag testat att puffa lite pipa. Men ännu ej cigaretter. Som jag nog tror jag kommer att spara till sist eftersom det inte tycks medföra samma synbara njutning.

Njutning är nyckelordet.

Njutning behöver inte vara så komplext. Jag minns en debatt jag skulle vara med på under Almedalsveckan för någon sommar sedan. Jag gick som vanligt runt i kostym med en tung ryggsäck och svettades ymnigt. Och när jag kom in i den svala ruinen serverades jag vanligt hederligt vatten, iskyld Loka, och det var underbart, värt att vänta på, jag drog i mig tre flaskor rakt av.

Det var njutning, som sagt.

Jag har mediterat kring detta med njutning några gånger i olika sammanhang, och ungefär så här brukar jag resonera:

Det sägs att snaps ska serveras ljummen eftersom smakerna framträder bättre då. Men det är för de flesta av oss fel, eftersom kylan i spriten, liksom det immiga glaset, också ingår i njutningseffekten. Det iskalla är också en smak.

Exemplet sätter fingret på det faktum att för mycket kunskaper kan döda njutningen. Någon har sagt att en bra cigarr stänger dörren för världens vulgariteter. Men den meditativa kvalitén, lusten utan last, kan försvinna om vi samtidigt vet att cigarrök innehåller 4000 olika ämnen, från tjära till vinylklorid. Men också av ett infernaliskt tjat om allt som finns att veta om tobaksodlingar i Nicaragua.

Lagom är således bäst. Det kan vara trevligt att kunna skilja på Merlot och Pinot Gris, men det räcker långt nog. Den som vill må bra ska skaffa sig lagom med kunskap.

Avhållsamhet är en annan metod att höja måbraet . Det finns klassiker på området. En iskall i Alexandria är ett krigsdrama där huvudpersonerna kämpar sig fram i öknen för att väl framme i Alexandria belöna sig med en iskall pilsner. Värd att vänta på, som den klassiska repliken lyder.

Pilsner är en stark drivkraft för många. Jag känner en som släpade med sig en låda öl på en fjällvandring för att verkligen kunna må bra på kvällarna. Doften av färsk björnspillning och jokkyld öl var en höjdare.

Fast andra kanske skulle säga att beteendet tyder på ett beroende.

Själv tror jag mer på metoden att ha en vit vecka, eller kanske hellre månad, av det enkla skälet att nollställda instrument kan omvandla den kalla pilsnern till en verklig vällustlig vardagsupplevelse, istället för något som slinker ner av ren rutin.

Fast andra påpekar att den som tycker sig behöva vita veckor och månader för att kunna känna sig nollställd kanske borde titta över sin konsumtion rent allmänt.

Dock är det en tydlig upplevelse att sitta nykter bland folk som druckit för mycket. Dels får man en känsla för hur nykterister har det här i världen, dels upptäcker man att det inte är alltid som brända drycker höjer medvetandenivån…..

Den som inte vill ha alkohol som begärelse kan ju påminna sig Alfons Åbergs farmor, som förklarade att om det var julafton varje dag skulle det inte vara lika kul.

I reklamen för en Måbra-dag läser jag att ”må bra handlar om att känna glädje i vardagen och känna att du kan och vill” och ”När du vågar och orkar tänka nytt händer något magiskt.”

Kanske det.

Ett vin smakar bättre om vi har lärt oss sätta etiketter på lustförnimmelserna, att vi kan medvetandegöra smaker och dofter. Men inte blir vi gladare av när vi läser etiketten på snasket vi smällt i oss. Tvärtom. Vi vill inte veta att vi ätit sockrat grisgelatin färgat av krossade insekter.

Lyssnar vi på P1 en halv dag känns det bra. Men efter ett tag blir det för mycket. Då är det bara att byta kanal och låta musikbruset slingra sig in i njutningsreceptorerna.

Om vi nu lär oss var kroppens andliga energicentra sitter – och dessutom kan lära oss massera dem med yoga – kanske det börjar gå för långt. Ett rödlyse för mycket på väg till jobbet och det blir taskig karma hela dagen lik förbannat.

Själv tror jag alltså att när det gäller njutning så är lagom bra. Balans. Mellan extas och godmod. Eller hur man nu ska uttrycka det.

/Stig-Björn Ljunggren

Senaste inläggen

Lämna en kommentar