Kategori Nocturum NY

Sime (Scandinavian Interactive Media Event) är, som det hörs på namnet, en konferens som handlar om teknik, kommunikation, media och PR. Många stora teknikföretag är inblandade på ett eller annat sätt. Det mesta som pågår tar plats på stora scen, men det är också några ”workshops” (som inte egentligen är workshops utan seminarier eller bara föredrag för en mindre publik).

En del av Sime kallas Social Impact. 200 personer som representerar non profit-organisationer och sociala entreprenörer får delta gratis på konferensen (standardpris ca 10 000). I år ansökte jag om en plats, och dagen innan konferensen landade en inbjudan i inkorgen.

Det pratades om många intressanta saker under konferensen. Hur använder människor teknik för att underlätta vardagen, för att kommunicera, för att arbeta, för att förbättra världen? Och vad ser vi för teknikutveckling framåt?  Representanter från Google, Samsung, Microsoft och andra stora företag pratade om sina lösningar och framtidsvisioner, men det blandades upp med några konstnärer och artister.  Något som står tydligt är att teknikutvecklingen är exponentiell – den utvecklas i allt snabbare takt och mer fler oväntade funktioner än någonsin, och det kommer bara fortsätta så. Men allt omprövas också ständigt, jättestora fenomen blossar upp och försvinner snabbt, för att nya funktioner kommer.

För mig blev det här lite ett besök in i näringslivsvärlden och den kommersiella sektorn. Min bakgrund är i ideell sektor, både som anställd och ideell. Därför blev det något av en kulturkrock att finnas med i detta sammanhang. Jag är van vid sammanhang där syftet är att förändra världen och samhället, men där drivet är engagemang och belöningen är erkännande och att människor får det bättre. Under Sime uttrycks också viljan att förbättra samhället, där skillnaden är att det sker genom företagets tjänster och produkter, där drivet är i viss mån ekonomiskt och belöningen är erkännande och cash.

Därför kände jag emellanåt viss frustration. Allra mest för att det inte fanns ett drag av kritik, eller självkritik. Inget problematiserande kring tjänster och produkter. Inget ifrågasättande till exempel av vad som händer när alla upplevelser blir mer strömlinjeformade och anpassade till enskilda personer och en aldrig får ny input. Inga frågor om hur företagen tar socialt ansvar eller miljöansvar, resonerar kring säkerhetsutmaningar eller nätkriminalitet.

Inte ens när grundaren av Lexbase, Jonas Häger, intervjuades på scen ställdes särskilt kritiska frågor. Han hyllades snarast som en stor kändis och tilläts oemotsagd påstå att han inte har någon ansvar för om människor hängs ut och döms av omgivningen…

Till nästa år tänker jag att Social Impact-delen behöver utvecklas ännu mer. Gärna i samverkan med ideell sektor, för jag tror att vi sitter på mycket kunskap som företagen kan ta med sig. Vi behöver inse att vi kan en jäkla massa saker som de inte kan.

I nästa blogginlägg: Sime: Absolut i synnerhet. Om hur en representant från Absolut höll ett föredrag från stora scenen.

Senaste inläggen

Lämna en kommentar