Kategori Nocturum

Kanske har du någon gång tänkt om en ung person att denne kommer nog få problem med alkohol. Kanske utgår du från dennes föräldrars dryckesvanor eller dess sociala situation. Det kan vara någon vi gick i skolan med eller någon annan ung person som vi har mött. Ibland har det senare visat sig att vi har haft rätt, ibland har vi haft fel.

Svaret på vem som kommer få problem med alkohol hittar vi till cirka 50 % i generna och cirka 50 % i miljön. Forskningen har idag hittat gener som har koppling till risken att utveckla alkoholberoende. Det finns dock mer att upptäcka om vilka gener som ökar risken för alkoholberoende och hur dessa gener samverkar. Om vi hittar svaret på dessa frågor så kan vi på ett tidigt stadium se vilken risk var och en har för att få folksjukdomen alkoholism. Miljöfaktorn (som inkluderar hur mycket alkohol vi konsumerar) gör att vi på genetisk väg inte kan säga säkert vem som kommer utveckla alkoholism, men vi kan bedöma risken.

Någon kan då få veta att de har väldigt liten risk för att utveckla ett beroende medan en annan person får veta att denne bör vara väldigt försiktig med sina alkoholvanor för att inte ramla dit. Många kommer ha en medel-risk.

Om det utvecklas en tillräckligt säker teknik, bör vi då testa ”alkoholistgenerna” på hela (eller stora delar av) befolkningen? Vid vilken ålder är det lämpligt att göra ett sådant test? På vilket vis ska resultatet presenteras för individen och vilka råd ska individerna få, baserade på sin risknivå? Huruvida ett screeningprogram för alkoholberoende är samhällsekonomiskt lönsamt återstår förstås att beräkna.

För den som har en hög risk att utveckla ett alkoholberoende har det förstås fördelar att få veta detta på ett tidigt stadium. Kanske kan individen då välja att helt avstå från alkohol, eller att dricka små mängder. Men framför bli medveten om och kunna reagera på varningssignaler när drickandet börjar bli problematiskt. Detta förekommer redan idag hos personer som har haft många alkoholberoende personer i sin släkt. Samtidigt kan vetskapen om den ökade risken bli en jobbig börda att bära på för individen.

Vad händer med dem som har en väldigt låg risk att utveckla alkoholberoende? Kommer dessa bli extra oförsiktiga med sina alkoholvanor? Eller kommer dom glömma bort resultatet och leva vidare som om ingenting har hänt? Vilken information får de från samhället om sina förutsättningar? Det faktum att risken för att bli alkoholberoende är låg, innebär inte att relationen till alkoholen behöver vara oproblematisk. Tvärt om kanske de personerna dricker mera, och riskerar där med att i större utsträckning hamna i problematiska situationer kopplade till alkoholen, även om inget alkoholberoende utvecklas.

Till skillnad från en del andra screeningprogram så kan inte ett test av ”alkoholistgenerna” ge oss ett säkert svar på frågan. Det kan visa på den genetiska risken som sedan samverkar med miljöfaktor, exempelvis individens alkoholvanor. Om vi vill att screening ska ske före alkoholdebuten, alltså i nedre eller mellersta tonåren, då kommer en del ungdomar ge sig ut på sin första fest med vetskapen om att deras genetiska risk för alkoholberoende är extra låg. Tänk om den vetskapen leder till en ökad konsumtion i ung ålder, alltså en miljöfaktor som istället ökar risken för att utveckla ett alkoholberoende?

Kan vi hitta en metod som gör att dem med förhöjd risk kan informeras om detta i god tid, och ges information om hur de bör förhålla sig till alkoholen för att minska sin risk att utveckla ett beroende, då känns det ologiskt att inte göra det. Den som vill ska principiellt ha rätt att känna till sina egna förutsättningar och utifrån det göra sina egna val, med stöd och information av samhället. Finns informationen tillgänglig så kan vi inte hålla den hemlig för individen.

Vad tycker du? Kommentera gärna eller maila till info@nocturum.se

/Oskar Jalkevik

Senaste inläggen

Lämna en kommentar