Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran – en förening med en anrik historia
År 1837 stiftades Svenska Nykterhetssällskapet, som organisationen då hette. Det kallades av samtiden ibland det Kungliga Nykterhetssällskapet. Det berodde på att Karl XIV Johan tillsammans med en rad kända kulturpersonligheter, August von Hartmansdorf, Jöns Jacob Berzelius, Anders Retzius m fl, engagerade sig i försöken att stävja det svenska brännvinsdrickandet. Han stadfäste Sällskapets stadgar och hans som kronprins Oskar blev dess förste hedersledamot.
Den restriktiva lagstiftning hotades år 1888. Det var återigen Sällskapet, denna gång under ledning av sonen Sigfrid Wieselgren, som lyckades stoppa de skånska storböndernas och brännvinskungen L O Smiths försök att riva upp lagstiftningen.
Mot slutet av 1800-talet hade Godtemplarorden, Blå Bandet och frikyrkorna vuxit sig starka. Svenska Nykterhetssällskapet omvandlades år 1902 till Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran, som bestod av en sluten krets med 50 invalda ledamöter av samhällets toppar.
Genom en donation av konsul Oskar Ekman från Göteborg möjliggjordes tryckning av populärvetenskaplig litteratur, som spreds genom vandringsbibliotek. Talarturnéer och kvinnliga hushållskurser organiserades. Folkbildning sattes i främsta rummet.
När folkhögskolemannen och undervisningsrådet Gösta Vestlund grep rodret 1980 blev Sällskapet åter en förening öppen för alla.
