Kategori Nocturum

Sociala medier kan användas för att glorifiera alkohol och uppmuntra till en ökad konsumtion, men det kan också ha en rakt motsatt effekt. I Nocturums spår ”alkoholen i expoineringssamhället” kommer här ett gästblogginlägg från @tiomilaskog som kämpar med att komma ur ett alkoholmissbruk och anser att Twitter har varit det kanske viktigaste verktyget för henom i kampen mot alkoholen.

Det var på twitter jag för första gången skrev ordet. Det var som att den strikta formen på 140 tecken inte lämnade utrymme för omskrivningar.

Alkoholist.

Från början var det en ventil. En slags digital dagbok att pysa de mörka känslorna på ett helt annat sätt än var som var möjligt på till exempel facebook och dess röra av gamla chefer, mamma och syskonbarn. Twitter, vars möjlighet till anonymitet vissa utnyttjar till att sprida hat mot andra, använde jag till desperata utvikningar i självhat kring min växande oförmåga att hantera mitt sug efter alkohol. Efterhand upptäckte jag att jag fick svar. Ord av igenkänning, stöd men även fördömande av både konstruktiv och nedbrytande art. I detta virrvarr utkristalliserades röster som fick alldeles speciell betydelse, som jag ofta sökte och tilltalade särskilt. Som fick mig att le åt mig själv men också fick mig att inse skyldigheten mot min familj att våga inse att jag måste dra vissa konsekvenser. Att insikter inte är värt någonting utan handling.

Jag minns tydligt den 30 november 2011. Långsamt närmade jag mig Anonyma Alkoholisters diskreta källarlokal i min hemstad. Gick långsamt med dunkande hjärta längst trottoarerna. Tog upp telefonen och slängde iväg en tweet om vart jag var påväg. Om osäkerheten och rädslan. Snabbt kom svaren: ”Gå nu!” ”Vad har du att förlora?” ”Vi är med dig!” Och jag gick.

I den källarlokalen, med tårarna rinnande utmed kinderna, tog jag så ordet för första gången i min mun. Alkoholist. Den 30.e november 2011 började vandringen mot ett nytt liv. Utan twitter hade jag inte tagit mig dit. Kanske senare, när saker gått ännu mer över styr. Men i och med att jag i realtid under mitt supande hade en kanal att uttrycka min ångest, kom också de rätta orden som fick mig att bryta i tid.

Det händer att man får höra fnysningar om twitter, att det skulle vara ett forum för meningslöst babbel och låtsaskompisar. Då brukar jag svara att det var twitter som fick mig att sluta dricka. Det brukar bli rätt tyst då.

Det stora arbetet har jag naturligtvis gjort själv. Beslutet och viljan att bli nykter måste komma inifrån. Ett nätverk av högst verkliga personer av kött och blod i omgivningen, som medvandrare i AA-gruppen till exempel och en stöttande familj har varit helt nödvändiga.

Men ensamma nätter, när suget rivit i magen som ett vilddjur har röster funnits så nära som i fickan, på mobiltelefonens twitterapp. Min livlina mer än en gång. Twitter är och förblir en av de viktigaste hörnstenarna i mitt tillfrisknande. Det kan fnysarna aldrig ta ifrån mig.

Jag har förutom ett stort stöd också upptäckt att min vilja att berätta om mina svårigheter och min väg hjälpt andra med egna problem, eller gett en större förståelse hos anhöriga till människor med samma problematik som jag. Detta får jag bevis på nästan dagligen. Och det är om möjligt ännu större än mitt eget tillfrisknande.

Så, tweeps:

Ni gav mig sinnesro att acceptera det jag inte kunde förändra, mod att förändra det jag kunde och förstånd att inse skillnaden.

Tack!

/@tiomilaskog

Tiomilaskog kommer berätta mer om Twitter för att komma ur ett missbruk på Nocturums seminarium alkoholen i exponeringssamhället 13:e september 2013

Senaste inläggen

Lämna en kommentar