Kategori Nocturum

Det finns många som avhåller sig från alkohol därför att de ”har det i släkten”. Antingen kan det vara den nära konfrontationen med alkoholens baksida i form av nära släktingar som ”trillat dit”, eller så är det också rädslan för att själv vara predisponerad för dryckenskap.

Det handlar om gener.

Går vi igenom forskningen om det ärftliga så är den inte glasklar i meningen att det går att förutsäga vem som ”trillar dit” och vem som inte gör det. Omständigheterna är också viktiga.

Låt oss då tänka oss att vi i framtiden har en möjlighet att ”gentesta”

vilka som har hög risk att bli alkisar. Hur ska vi då argumentera för och mot sådana tester?

Rent teoretiskt? Om vi kunde peka ut riskgruppen, borde vi inte göra det, eller åtminstone erbjuda dem en prognos, för att de själva ska kunna vara vaksamma över sjukdomsrisken? Eller kanske gå ännu längre, och betrakta denna sjukdom som så pass allvarlig att vi kräver någon form av uppföljning med regelbundna kontroller eller drogtester? Frivilliga restriktioner i form av försiktighet?

Eller kanske vi ska börja med informationsflödet.

Länge har upplysningen om alkoholens faror präglats av att hela befolkningen bombats med information. De politiska besluten har riktats mot alla, trots att det är en ganska liten grupp som ställer till med mest problem.

Dessutom är en av kommunikationens landvinningar på senare år det som kallas för ”microtargeting”. Istället för att bomba alla med ICA-reklam som ser lika ut så försöker avsändarna hitta fram till mottagarna med budskap som är specialanpassade för just deras behov och vardagsförståelse.

En del av detta är också förstås att medborgarna allt mer identifierar sig som partikulära, snarare än ”folket” i allmänhet. Vi har börjat tänka i termer av ”stamtillhörighet” snarare än ”nationstillhörighet”.

Så varför inte hjälpa människor att självdiagnosticera sig även när det gäller sina framtida risker?

Det handlar också om att visa respekt för människors olikhet. Det kan förvisso vara begripligt att ha lördagsstängt för att minska antalet misshandlade, men varför ska inte den skötsamme kunna inhandla sitt dryckjom under lördagshandeln?

Argumentet mot att människor ska kunna pekas ut som potentiella beroendemänniskor är förstås att det kan upplevas som kränkande.

Men är det inte mer kränkande att peka ut hela befolkningen som potentiella alkoholister? Och inkräkta på deras frihet därför att några inte klarar sig?

Jag har inte tänkt klart. Men tycker det är värt att diskutera.

/Stig-Björn Ljunggren

Senaste inläggen

Lämna en kommentar